1.Värderingsmannens uppdrag grundas på det avtal som parterna träffat om att anförtro värderingen till en utomstående. Värderingsmannen är att betrakta som uppdragstagare till parterna, även om han utsetts genom förmedling av parternas revisorer eller någon annan utomstående. Sedvanliga uppdragsrättsliga principer torde gälla för värderingsmannen. Viss ledning kan också hämtas från skiljedomsrätten.s. 314
2.Avseende värderingsmannens rättigheter kan framför allt noteras rätten att få ett skäligt arvode, bestämt utifrån vad som avtalats mellan parterna och värderingsmannen. Oftast träffas ingen särskild överenskommelse om ersättningen, utan denna får bestämmas utifrån marknadsmässiga principer i analogi med 45 § köplagen (jfr principerna för ersättning till skiljemän, NJA 1998 s. 574). Om inget annat avtalats är parterna solidariskt ansvariga för värderingsmannens arvode och sinsemellan får de svara för hälften vardera. Att värderingsmannens arvode skall belasta parterna, och inte målbolaget, är en självklarhet med hänsyn till bolagsrättsliga och skatterättsliga bestämmelser.s. 314
3.Eftersom uppdraget kommer från båda parterna, kan inte värderingsmannen skiljas från uppdraget utan att parterna är ense om detta. Att parterna delegerat utseenderätten till utomstående medför enligt min uppfattning inte att även uppsägningsrätten delegerats, utan en återkallelse av uppdraget förutsätter normalt parternas gemensamma beslut. En part som under värderingsuppdraget blir missnöjd med värderingsmannen har därför ingen annan möjlighet än att häva dennes uppdrag, förutsatt att det kan anses föreligga väsentligt avtalsbrott från värderingsmannens sida gentemot den missnöjde parten. En sådan hävning torde dock i sig inte medföra att parten i förhållande till sin motpart befrias från bundenhet av själva värderingsklausulen.s. 314
4.Beträffande värderingsmannens skyldigheter kan främst nämnas att det åligger honom att utföra uppdraget på ett fackmannamässigt sätt och inom rimlig tid. Han har också en skyldighet att iaktta grundläggande rättssäkerhetsaspekter. Det innebär t.ex. att all kommunikation med parterna skall ske öppet och att part skall få erforderlig möjlighet att yttra sig över vad motparten har anfört.s. 315
5.Enligt allmänna principer för uppdragsavtal får värderingsmannen presumeras ha sekretessplikt avseende sitt uppdrag, om inget annat avtalats. Det kan för övrigt noteras att de revisionsbyråer som oftast utför dessa uppdrag även har sekretessplikt enligt god revisorssed.s. 315
6.Värderingsmannen kommer till uppdraget med sin sakkunskap som naturligtvis kommer att vara en informell del av det underlag som han har för sin värdering. Här ankommer det dock på värderingsmannen att iaktta viss försiktighet så att inte part får uppfattningen att avgörandet grundas på material som parten inte haft möjlighet att ta del av.s. 315
7.Värderingsmannen har ett sedvanligt culpaansvar gentemot sina uppdragsgivare. Om han vid sin värdering gör ett uppenbart avsteg från vad god redovisningssed bjuder eller är försumlig på något annat sätt, kan han få svara mot den part som lider skada på grund av den felaktiga värderingen. Exempelvis kan alltså en missnöjd säljare i teorin framställa skadeståndsanspråk mot värderingsmannen om priset för målbolaget blev för lågt p.g.a. en vårdslös värdering.s. 315
8.Det skall dock sägas att revisionsbyråer och andra professionella värderingsmän oftast har ansvarsbegränsningar av olika slag i sina uppdragsvillkor. Att driva en skadeståndstalan mot en värderingsman torde därför i de flesta fall vara uteslutet som ett realistiskt alternativ för en skadelidande part.s. 315