1.Som framgår av sistnämnda exempel uppmärksammar avtalsförfattarna ibland den gränsdragningsproblematik som kan finnas i förhållande till skiljeförfarande. Även när de inte uppmärksammat frågan kan skiljedomsrättsliga verkningar inträda. Exemplet b) ovan är hämtat ur NJA 1993 s. 436, där tingsrätten ansåg att bestämmelsen var att bedöma som en skiljeklausul och att värderingsmannens avgörande alltså var en skiljedom. Såvitt framgår av referatet fördes frågan inte vidare till högre instans. Om tingsrättens bedömning är korrekt kan diskuteras.s. 313
2.Avtal om företagsöverlåtelse innehåller vanligtvis en skiljeklausul, men det finns nästan aldrig någon koppling i avtalstexten mellan skiljeklausulen och värderingsklausulen avseende tillträdesbokslutet. Frågan är då om den procedur som avtalats kring tillträdesbokslutet kan anses som ett särskilt skiljeförfarande vid sidan av det som regleras i avtalets tvistelösningsklausul, eller om det här handlar om en annan typ av avgörande? I det senare fallet skulle man istället betrakta avgörandet som någon form av avtalsutfyllnad, där avgörandet blir en del av parternas avtal på samma sätt som om priset hade bestämts direkt genom partsförhandlingar. Det är med andra ord i sådant fall en avtalsrättslig reglering av prisfrågan där parterna just i prisklausulen lånar ut avtalspennan till värderingsmannen och inte en prorogation av prisfrågan till ett särskilt slags skiljeförfarande.s. 313
3.Parter kan i och för sig enligt 1 § 2 st lagen om skiljeförfarande avtala att skiljemän får komplettera avtal utöver vad som följer av tolkning av avtal. Uttryckliga utvidgningar av skiljeklausuler till att avse avtalsutfyllnad är mycket sällsynta och torde ha sin naturliga plats just i själva skiljeklausulen. Enbart den omständigheten att parterna avtalat om att priset skall bestämmas av en tredje man kan i sig knappast uppfattas som en utvidgning av skiljeklausulen.s. 313
4.Frågan om gränsdragningen mellan skiljeavtal och avtalsutfyllande avgörande har behandlats av bl.a. Lars Heuman i Festskrift till Ulf Nordenson s. 182 ff och av Stefan Lindskog i Skiljeförfarande s. 51 ff. Lindskog har använt begreppet godmansavgörande för sådana beslut som inte är att anse som skiljedomar. Hur gränsen skall dras beror på vad parterna avtalat, eller i praktiken hur detta uttryckts i parternas avtalsdokument.s. 314
5.Det typiska syftet med en värderingsklausul är att hitta en mekanism för att få ett pris fastställt. Parterna önskar en prisbestämning som avspeglar något som de inte själva kan avgöra vid avtalsslutet, nämligen målbolagets värde vid en tidpunkt som kommer att inträffa en eller ett par månader senare. Värderingen skall utföras snabbt och av en ekonomisk sakkunnig tredje man. Huruvida dennes avgörande skall betraktas som en skiljedom är en annan fråga. Partsavsikten i sammanhanget är att bestämma storleken på en avtalsprestation som parterna inte kan fixera i förväg. Någon tvist i prisfrågan kan i sådant fall inte sägas föreligga mellan parterna. Mot bakgrund av syftet och den avtalssystematik som används, talar övervägande skäl för en presumtion att parterna inte avsett att låta avgöranden avseende tillträdesbokslut få skiljedomskaraktär (jfr Lindskog s. 55). Som jag uppfattat saken torde detta också vara den förhärskande uppfattningen på marknaden. Skiljeavtal avseende värderingsklausulen skulle alltså bara föreligga i de fall då parterna uttryckligt angett detta, eller då det får anses framgå av omständigheterna i det enskilda fallet.s. 314