Stycket

3.I nu angiven riktning talar också ett avgörande av Högsta Domstolen helt nyligen i ett fall rörande rätt för arvingar att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen beträffande ett barn till gifta föräldrar, NJA 2006 s. 283. Tvistefrågan i fallet gällde huruvida arvingarnas talerätt blivit utesluten genom att mannen varaktigt sammanbott med barnet. Av rättsfallsreferatet framgår bl.a., att mannen sammanbott med barnet från dess födelse till dess föräldrarna efter c:a 18 månader separerade, att han därefter i samband med äktenskapsskillnad åtagit sig att betala underhåll till barnet samt att han i samband med separationen låtit ett australiensiskt företag utföra en DNA-undersökning avseende hans faderskap till barnet. Han avled drygt ett år efter separationen i en allvarlig sjukdom. Högsta Domstolen ansåg, till skillnad från tingsrätt och hovrätt, omständigheterna vara sådana att sammanboendet inte kunde betraktas som varaktigt i den mening som avsågs i FB 3:1 andra st. och följaktligen inte hindrade arvingarna från rätten att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen.s. 915