1.I förhållande till utvecklingen genom åren innebär rättsfallet NJA 1988 s. 525 ett steg i motsatt riktning. Med analogi från bestämmelserna om hävande av faderskapspresumtionen beträffande barn i.ä. har genom rättsfallet slagits fast, att arvinges rätt till talan om ogiltighet av faderskapserkännande beträffande barn utom äktenskap är utesluten, om erkännandet avgivits efter barnets födelse. I domsmotiveringen anförs bl.a. att en sådan begränsning av talerätten i fråga om ogiltigförklaring av ett faderskapserkännande, i likhet med begränsningen av talerätten i bördsmål, ligger helt i linje med den utveckling som pågår mot minskade skillnader både i faktiskt och i rättsligt hänseende mellan barn vilkas föräldrar är gifta med varandra och barn vilkas föräldrar inte är det.s. 914
2.Om en jämförelse som nu nämnts skall göras är det inte säkert att den skall leda till den slutsats domstolen kom till. Den kan lika gärna slå i motsatt riktning, d.v.s. i en utvidgning av talerätten i bördsmål (vilket finge ske lagstiftningsvägen) i stället för en inskränkning av talerätten rörande ogiltigförklaring av faderskapserkännande. Under förarbetena till 1976 års lagändring uttalades sålunda bl.a. (av familjelagssakkunniga) att barnets intresse av att få utrett vem som i själva verket är dess far när faderskapet sätts i fråga måste anses väga tyngre än dess intresse av att anses som barn i äktenskap (NJA II 1976 s. 445 f). Denna synpunkt har ingalunda försvagats med åren utan känns om möjligt starkare nu. I dag upplevs sålunda ett stort intresse hos människor att lära känna sina rötter. Med en sådan utveckling är det inte förenligt att inskränka möjligheten att få faderskap till barn rätt fastställt.s. 915
3.I nu angiven riktning talar också ett avgörande av Högsta Domstolen helt nyligen i ett fall rörande rätt för arvingar att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen beträffande ett barn till gifta föräldrar, NJA 2006 s. 283. Tvistefrågan i fallet gällde huruvida arvingarnas talerätt blivit utesluten genom att mannen varaktigt sammanbott med barnet. Av rättsfallsreferatet framgår bl.a., att mannen sammanbott med barnet från dess födelse till dess föräldrarna efter c:a 18 månader separerade, att han därefter i samband med äktenskapsskillnad åtagit sig att betala underhåll till barnet samt att han i samband med separationen låtit ett australiensiskt företag utföra en DNA-undersökning avseende hans faderskap till barnet. Han avled drygt ett år efter separationen i en allvarlig sjukdom. Högsta Domstolen ansåg, till skillnad från tingsrätt och hovrätt, omständigheterna vara sådana att sammanboendet inte kunde betraktas som varaktigt i den mening som avsågs i FB 3:1 andra st. och följaktligen inte hindrade arvingarna från rätten att föra talan om hävande av faderskapspresumtionen.s. 915
4.Det allmänna intresset att faderskap blir rätt fastställt har också lett till att i fall då faderskapet fastställts genom dom resning beviljats, när det efter domen genom blodprov eller annat bevis blivit styrkt att den utpekade mannen inte är far till barnet. Redan en rad äldre sådana avgöranden efter resning föreligger (se Beckman-Höglund, Svensk familjerättspraxis B II h 3). Från senare tid, åren 2002 och 2003, kan nämnas flera fall där av den utpekade mannen sökt resning beviljats i mål som avdömts så pass långt tillbaka i tiden som åren 1949, 1952 och 1970, se resp. NJA 2003 s. 22 samt notisfallen NJA 2003 C 26, C 12 och 2002 C 9.s. 915
5.Eftersom erkännande av faderskap till barn utom äktenskap praktiskt taget alltid lämnats efter barnets födelse, innebär rättsfallet i själva verket stopp för all talan av arvinge om ogiltigförklaring av erkännandet. Olägenheterna härav kan väl sägas ha varit inte alltför stora vid tiden för rättsfallet, då ännu bevissvårigheter rådde för en talan om ogiltighet av ett erkännande, låt vara att möjligheten att visa att erkännandet var oriktigt vidgats genom blodprovsundersökningar. Det är nämligen att märka att det krävs fullt bevis för att kullkasta ett erkännande. Det räcker således inte, såsom vid själva faderskapstalan, att det är osannolikt att mannen är fader till barnet, det skall vara uteslutet.s. 916