Lennander s. 376 f, Walin s. 227, Ulf Göranson, Återvinning utan konkurs, Sthlm1989 s. 221 ff., NJA 2001 s. 805.
Hänvisas från p. 5 (s. 902)
1.Syftet med återvinningsreglerna brukar uppges vara tvådelat, dels att förhindra en skadlig kapplöpning mellan borgenärerna, dels förhindra att egendom undandras borgenärerna. Vid fastställandet av återvinningsreglernas räckvidd har en avvägning fått göras mellan å ena sidan strävan efter att skydda borgenärsintresset och å andra sidan att regleringen inte skall försvåra omsättningen och inte förhindra affärsmässigt sunda transaktioner. Transaktioner med till gäldenären närstående personer intar här en särställning. Generellt medför de en förhöjd risk för undandragande av konkursgäldenärens tillgångar. Transaktionerna påverkar inte heller den allmänna omsättningen, varför reglerna för dessa rättshandlingar har fått en större räckvidd.s. 901
2.Återvinningsreglerna utgör en sista utpost i borgenärsskyddet i det att de träder in när inte obligationsrättsliga, sakrättsliga eller andra borgenärsskyddsregler stoppar en rättshandling som varit till nackdel för gäldenärens betalningsförmåga eller för enskild borgenär.s. 902
3.Återvinningsreglerna är knutna till konkursinstitutet och det genom konkursbeslutet uppkomna konkursboet. Återvinning kan således bara ske för konkursboets räkning och mot rättshandlingar som uppkommit före konkursbeslutet. Återvinningsmöjligheten är vidare knuten till konkursboet på så sätt att konkursboet inte äger överlåta denna rätt till annan. Genom återvinningen återställs en nackdel som drabbat konkursboet eller någon av borgenärerna och träffpunkten för återvinningstalan är således den förmögenhetsmassa som tillhört eller, vid skuld- eller pantsättning, tillhör konkursgäldenären.s. 902
4.Gränsdragningen mot det allmänna omsättningsintresset har fått vägas mot den faktiska möjligheten för konkursförvaltaren att, på grund av bland annat utrednings- och bevisproblem, faktiskt kunna genomföra återvinningar. Tekniskt har gränsdragningen kommit att ske genom rekvisiten ”otillbörligt ” respektive ”ordinär”, samt genom fastläggandet av frister och upprättandet av bevisbörderegler.s. 902
5.Återvinning kan göras gällande mot person som inte intagit en obligationsrättsligt bindande partsställning i förhållande till konkursgäldenären. Anspråket kan riktas mot den som i eget namn företrätt annan. Som vid vindikation kan i vissa fall återvinning ske från ondtroende tredje man som förvärvat den återvinningsbara egendomen. Rätten till återvinning står sig således mot ondtroende förvärvare. Vad gäller skyddet mot återvinningssvarandens borgenärer föreligger även där ett sakrättsligt skydd.s. 902
6.Rättsverkan av återvinning är en återgång av den återvunna transaktionen. Situationen har likheter med den då återgång skall ske på grund av ogiltighet. Då återvinningsrätten tillkommer konkursboet och inte konkursgäldenären skapar inte återvinningsfordran en egentlig obligationsrättslig partsställning. Lennander menar att förhållandet närmast är att jämföra med återgång av transaktioner i utomobligatoriska förhållanden.s. 903
7.Sammantaget utvisar återvinningsinstitutet en mängd egenarter i förhållande till obligationsrättsliga anspråk, återgång vid ogiltighet eller vindikationstalan, som gör det svårt att systematisera institutet under annan rättsfigur. Egenarterna gör att återvinningsreglerna får anses utgöra en självständig rättsfigur som står på egna ben. Vid tilllämpningen av återvinningsreglerna torde därför närmast vara att beakta reglernas ändamål och utifrån allmänna lämplighetsöverväganden lösa de gränsdragningsproblem och tillämplighetsfrågor som uppkommer.s. 903