NJA 1991 s. 720.
Hänvisas från p. 3 (s. 74)
1.Ansvarsförsäkringen började på allvar användas vid 1800-talets slut och växte sig stark i början av 1900-talet. Man fäste sig under denna tid vid de verkningar som försäkringen medförde för försäkringstagaren. Diskussionen kring försäkringsformen kom att föras kring temat om det var lämpligt att ha en försäkring som täckte försäkringstagarens skadeståndsansvar. Försvann då inte den preventiva effekt som skadeståndet kan förväntas ha? Hela skadeståndets idé skulle ju härigenom kunna förfelas. Trots kritiken växte sig försäkringsformen stark. I detta skede spelade skadeståndsförhållandet ingen roll för försäkringen. Även om försäkringen avsåg att täcka försäkringstagarens skadeståndsskyldighet kunde det inte komma på fråga att försäkringen skulle påverka skadeståndsförhållandet. Försäkringen rörde enbart parterna i försäkringsavtalet. Därför var skadeståndsansvaret något som inte kom försäkringsgivaren vid. Någon skadebehandling skulle inte ske inom försäkringsgivarens organisation. Den skadelidande stod således helt utanför försäkringsavtalet och kunde inte grunda några som helst anspråk på grund av försäkringen.s. 73
2.Runt förra seklets mitt inträdde emellertid en förändring i synen på ansvarsförsäkringens roll och betydelse. Diskussionens kärna kom att flyttas över till ansvarsförsäkringens reparativa funktion. I samband härmed uppmärksammades den skadelidandes svaga ställning under försäkringen. Denne kan nämligen inte få ersättning om skadevållaren orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eftersom försäkringen inte täcker sådant handlande. En faktor som medverkade till den ändrade synen var att det hade införts obligatorisk försäkring t.ex. den obligatoriska trafikförsäkringen. Härigenom slog ett synsätt igenom även på de frivilliga försäkringarnas område som innebar att ansvarsförsäkringen kom att påverka även bedömningen av skadeståndsfrågan.s. 73
3.Således kan man numera i praxis urskilja fall där domstolarna i skadeståndsmål tar hänsyn till förekomsten av ansvarsförsäkring. Detta sker såväl i fråga om bedömningen av ansvarsfrågan som i fråga om skadeståndets storlek. Beträffande ansvarsfrågan är väl utgångspunkten att hänsyn inte skall tas till försäkringen. Trots detta nämns försäkringen, åtminstone som en förstärkande omständighet eller som en bland andra omständigheter, när skadeståndsansvar ådöms; detta oavsett om det är fråga om vårdslöshet eller strikt ansvar som ansvargrund. Vidare har man beträffande skadeståndets storlek i lag slagit fast att man skall beakta huruvida ansvarsförsäkring föreligger vid fall av jämkning.s. 74
4.Det är således ganska klart att den skadelidandes situation har uppmärksammats och stärkts under de senaste åren. Detta skedde för övrigt redan vid införandet av den gamla försäkringsavtalslagen då vissa skyddsregler infördes i 94–96 §§. Dessa avsåg dels ett indirekt skydd vid utbetalning av ersättning till skadevållaren, dels ett direkt skydd innebärande att den skadelidande i vissa situationer fick en mera självständig rätt i förhållande till försäkringsgivaren.s. 74