Stycket

9.I NJA 2001 s. 738 I förklarade såväl Svea hovrätt som HD att en tysk dom var verkställbar i Sverige enligt 2 kap. 12 § lagen (1937:81) om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. I samband därmed uppstod frågan huruvida svaranden var skyldig att ersätta exekvatursökandens kostnader i hovrätten. I 1937 års lag finns ingen bestämmelse om möjlighet för part att få ersättning av motparten för kostnader i ärende hos Svea hovrätt om verkställighet av utländsk dom och frågan är inte heller reglerad i annan lagstiftning. Någon bestämd praxis har inte heller utvecklats. Hovrätten besvarade frågan om svarandens ersättningsskyldighet jakande, men beslutet överklagades. HD konstaterade att reglerna i 18 kap. RB är direkt tillämpliga endast på kostnader i tvistemål. Ärendelagen hänvisar visserligen till 18 kap. RB, men lagen är inte tillämplig på ärenden som tas upp av hovrätt som första instans (bl.a. exekvaturförfaranden, vilka i första instans tas upp av Svea hovrätt). Allt detta hindrar dock enligt HD inte att 18 kap. RB under vissa förutsättningar ändå kan tillämpas, såsom när ett partsförhållande uppstår genom att motparten bereds tillfälle att yttra sig om exekvaturansökan. På grund härav avslog HD överklagandet. — En liknande kostnadsfråga avgjordes på samma sätt också i NJA 2003 C 21.s. 633