Stycket

7.I AD 2001 nr 96 fastställde Arbetsdomstolen Stockholms tingsrätts beslut, varigenom en i Sverige bosatt cypriotisk medborgares talan mot Cypriotiska Statens Turistorganisation (CST) avseende skadestånd för ogrundad uppsägning avvisats på grund av svarandens statsimmunitet. Arbetsdomstolen konstaterade att utredningen i målet inte visade annat än att CST var att anse som ett sådant rättssubjekt som kan åberopa immunitet. Arbetsdomstolen påpekade dock också att immunitet endast kunde åberopas i tvister rörande statsakter i egentlig mening, däremot inte i tvister av kommersiell eller eljest privaträttslig karaktär. Med hänvisning till NJA 1999 s. 821 menade domstolen att den fick göra en helhetsbedömning av de omständigheter som i den föreliggande situationen talade för och mot CST:s rätt att åberopa immunitet. Arbetsdomstolen hänvisade också till viss svensk litteratur och till Europarådets av Sverige ej tillträdda konvention om statsimmunitet från 1972. Dessa källor stödde CST:s immunitetsanspråk; den nyssnämnda konventionens artikel 5 säger visserligen att en fördragsslutande stat inte kan åberopa immunitet mot en annan fördragsslutande stat om målet rör ett anställningsförhållande mellan staten och en anställd och arbetet utförs på domstolsstatens territorium, men detta gäller inte om den anställde är medborgare i den anställande staten. Arbetsdomstolen noterade att 1972 års konvention således inte skulle utgöra något hinder för CST:s immunitet om Sverige hade ratificerat konventionen. Med beaktande av kärandens position vid CST samt ”omständigheterna i övrigt rörande hans anställningsförhållande” menade Arbetsdomstolen att det rörde sig om en åtgärd som Cypern, genom CST, vidtagit i egenskap av suverän stat. Helhetsbedömningen utmynnade därför i att CST hade rätt att åberopa immunitet och att kärandens talan fick avvisas. — Som kommentar till avgörandet kan sägas att den folkrättsliga gränsdragningen mellan en stats acta jure gestionis och acta jure imperii är notoriskt besvärlig och att hänvisningen till ”omständigheterna i övrigt” i domstolens motivering inte är särskilt klargörande. Arbetsdomstolens slutsats synes dock korrekt. En främmande stats ”etablering” i Sverige i syfte att allmänt främja turismen till landet utgör numera ett exempel på statligt höghetshandlande, vartill kommer att arbetstagaren (käranden) i målet hade diplomatstatus.s. 632