Se t.ex. NJA 1992 s. 532, RH 1995:66, RÅ 2000 ref. 65, RÅ 2000 ref. 66 I (Volvo), RÅ 2000 ref. 66 II (Din Bil Örebro AB), NJA 2001 s. 409, NJA 2004 s. 336. NJA 2005 s. 462. De mest ”långtgående” tillämpningarna av denna princip hittills är NJA 2001 s. 563 och NJA 2005 s. 805 (”Pastor Green”). För en utförlig diskussion av principen se Cameron, The ECHR in Sweden Since Incorporation, 48 International and Comparative Law Quarterly, 1999, 20-56. För en intressant diskussion av ”gränserna” för principen i samband med Green-fallet se Bull, På yttrandefrihetens yttersta gren, JT 2005–06 s. 514, s. 530–535.
Hänvisas från p. 4 (s. 556)
4.Såvitt gäller frågan om ideell skada hänvisade HD till sin tidigare slutsats i NJA 2003 s. 414, att Europadomstolens rättspraxis verkar kräva detta i vissa situationer. Samtidigt konstaterade domstolen att svensk rätt traditionellt haft en restriktiv attityd mot att döma ut ideella skadestånd. Enligt huvudregeln i skadeståndslagen 2 kap. 3 § krävs det ”allvarlig kränkning” ”genom brott som innefattar ett angrepp mot … frihet, frid eller ära”. HD hänvisade dock till den nu väletablerade principen om fördragskonform tolkning, enligt vilken domstolar bör eftersträva en tolkning av svensk rätt som överensstämmer med våra folkrättsliga åtaganden, t.o.m. om detta skulle innebära att man bortser ifrån andra tolkningsdata som tyder på en annan tolkning (doktrin, tidigare rättspraxis och förarbeten). HD konstaterade slutligen att ”övervägande skäl får anses tala för att ideellt skadestånd skall kunna dömas ut även av svensk domstol”.s. 556