Se om diskussionen hur man skall se på naturaprestationer, där ju rätten till nedsättning är utesluten, Håstads särskilda yttrande i NJA 2001 s. 292. Här skall endast konstateras att det alltjämt förefaller som om starka skäl talar för att tilllämpa skuldebrevslagen också i de flesta sådana fall.
Hänvisas från p. 4 (s. 510)
4.Reglerna i 30 § skuldebrevslagen är inte helt enkla att överföra på den föreliggande situationen, där alltså föreningen skall betraktas som en i första hand naturapresterande gäldenär, medan antingen överlåtare eller förvärvaren skall betraktas som rätt borgenär. Det kan ju också vara frågan om penningprestationer från föreningens sida — föreningen har t.ex. fattat beslut om nedsättning av insatsen och frågan är då till vem som föreningen skall betala. Då är problemet väsentligt enklare och föreningen kan, om den råkar i bryderi, bestämma sig för att sätta ned pengarna hos myndighet enligt 1927 års lag om nedsättning av pengar hos myndighet. En förutsättning är att det råder ovisshet om vem som är rätt borgenär och gäldenären ”inte kan anses pliktig att på eget äventyr bedöma, till vilken av dem betalningen skall erläggas” (1 § 2 st.).s. 510