Dessutom har ju allmän domstol ansetts vara behörig att pröva det allmännas yrkanden om återkrav av bidrag. NJA 1975 s. 675 rörde fråga om ansvar för s.k. socialhjälpsbedrägeri och där HD fann att talan borde upptas av domstolen utan avseende på invändning att talan om återkrav av lämnad socialhjälp enligt bestämmelserna i socialhjälpslagen endast kunde föras hos Länsstyrelsen. I NJA 1984 s. 648 prövades fråga om skyldighet för bidragstagare att återbetala felaktigt uppburna bostadsbidrag.
Hänvisas från p. 2 (s. 491)
2.Det är först och främst viktigt att notera att NJA 1998 s. 656 (I) är en mellandom som rör frågan om allmän domstols behörighet att pröva en tvist om återbetalning av erlagda barnomsorgsavgifter. Redan av det skälet får prejudikatvärdet sägas vara något begränsat. Att föräldrar har rätt att inför domstol driva frågor om återbetalning av barnomsorgsavgift torde dessutom följa redan av 10:17 RB — och indirekt också av artikel 6 Europakonventionen — eftersom förvaltningsdomstolarna saknar möjlighet att pröva frågor om den här typen av återkrav av avgift och eventuell jämkning av avgiftens storlek etc. Även om allmän domstol i princip är förhindrad att överpröva förvaltningsbeslut så finns det ju som en jämförelse heller inget hinder mot att pröva yrkanden om ersättning på grund av felaktig myndighetsutövning. I det sammanhanget kan det förefalla vara en onödigt omständlig omväg att motivera den enskildes rätt att få sin sak prövad genom att säga att rättsförhållandet ger upphov till ett ömsesidigt förpliktande avtalsförhållande. Skälet till uttalandet är förmodligen att parten yrkat mellandom på just det viset. Det är den frågan som är under HD:s prövning och därmed är HD tvungen att ta ställning till yrkandet. HD kan inte endast stanna vid att konstatera att HD är behörig att pröva frågan utan måste ta ställning även till just detta.s. 491