HD:s beslut i mål Ö 474–04, 2005-06-15, numera NJA 2005 s. 510.
Hänvisas från p. 2 (s. 438)
1.I skärningspunkten mellan sakrätt och immaterialrätt återfinns en mängd mycket komplexa och svårlösta problem. Den kanske allra viktigaste frågan i detta sammanhang är hur vi på bästa sätt skall kunna skapa ytterligare värde med hjälp av de immateriella resurser som ständigt blir mer och mer betydelsefulla. En aspekt av detta problem är frågan om hur vi genom att konstruera väl anpassade juridiska lösningar kan underlätta användandet av immateriella resurser som kapital. Det handlar här dels om hur de immateriella resurserna bör hanteras i syfte att underlätta handel med dem, dels om hur de på ett effektivt sätt skall kunna användas som säkerhet i olika transaktioner. Frågan om immateriella resurser som säkerhet är särskilt problematisk p.g.a. det inbördes beroendeförhållande mellan immateriella rättigheter och andra former av intellektuella konstruktioner som ofta föreligger i dessa sammanhang. Med tanke på detta beroendeförhållande; hur skall de immateriella resursernas värde kunna bibehållas i en konkurssituation? Ett övergripande problem är vidare frågan om hur långt det i samband med kapitaliseringsprocessen är lämpligt att gå i objektifieringen av de immateriella resurserna.s. 437
2.Det är ingen överdrift att säga att de ovannämnda frågornas komplexitet ställer höga krav på både förmågan och — kanske framförallt — viljan att föra nyanserade juridiska resonemang som fokuserar på intresseavvägningar, reella behov och faktiska konsekvenser. Lyckligtvis är denna typ av ändamålsinriktade resonemang inte något främmande, varken för den svenska sakrätten eller för immaterialrätten. Den svenska sakrätten är känd för att i förhållandevis hög grad vara funktionell till sin karaktär; d.v.s. för att i relativt stor utsträckning basera sina lösningar på reella överväganden och konsekvensanalyser i stället för abstrakta, föregivet stringenta juridiska slutledningar. Immaterialrätten har kanske inte lika utpräglat funktionella utgångspunkter, men den är knappast främmande för t.ex. intresseavvägningar och nyanserade ekonomiska bedömningar. Det finns alltså goda förutsättningar för att vi i Sverige skulle kunna utveckla juridiska konstruktioner som är mycket väl anpassade till den moderna, ständigt alltmer kunskapsberoende, ekonomins behov. Av olika anledningar förbises tyvärr dessa goda förutsättningar relativt ofta. Jag har i detta sammanhang uppmärksammat HD:s senaste avgörande på det sak- och immaterialrättsliga området.s. 438