Närliggande

47.I NJA 1993 s. 555 gjorde HD vissa uttalanden till vägledning för tolkning av uppsägningsklausuler i tillsvidareavtal. Här hade parterna i ett hyresavtal överenskommit om en hyrestid om fem år fr.o.m. den 1 januari 1986, d.v.s. till den 31 december 1990. Avtalet innehöll en bestämmelse som angav ”uppsägningstid 24 månader före avtalstidens utgång. Förlängning vid utebliven uppsägning tills vidare med 24 månaders uppsägning” (se närmare om tolkningen av klausulen ovan i avsnitt 1.6.3). Enligt HD är uppsägningstidens funktion i ett tillsvidareavtal att ”ge parterna skäligt rådrum för att vidta erforderliga åtgärder i anledning av uppsägningen”. Detta syfte tillgodoses enligt HD även om uppsägningen sker innan den aktuella hyrestiden har börjat löpa. Tillämpas denna princip torde krävas viss tydlighet vid författande av en uppsägningsklausul om avsikten är att förlängning skall ske med viss angiven tid om part inte säger upp avtalet inom den stipulerade fristen. Det är tveksamt om avgörandet skall anses vara vägledande också för andra tillsvidareavtal utanför hyresområdet i vid mening. En minst lika viktig funktion med förlängningsklausuler torde nämligen vara att skapa säkerhet för borgenären om att avtalet, om gäldenären inte sagt upp avtalet senast viss dag, kommer att gälla för hela förlängningsperioden.s. 752