Närliggande

40.För att den preskriptionsbrytande verkan skall bestå krävs normalt att talan inte återkallas eller avvisas. I NJA 1998 s. 252 anför HD, med stöd av Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 685, att en återkallelse eller avvisning innebär att den preskriptionsbrytande verkan förfaller, åtminstone när borgenären låter saken falla utan mer vägande skäl. I avgörandet hade avvisningsbeslut fattats av TR:n p.g.a. hyrestagarens konkurs när konkursförvaltaren förklarat att konkursboet inte avsåg att överta talan. Den person som förvärvat fordringarna mot hyresvärden hade valt att väcka ny skadeståndstalan i stället för att inträda i den pågående processen och denna talan hade inte väckts innan avvisningsbeslutet vunnit laga kraft. HD fann att den preskriptionsbrytande verkan därigenom förfallit. Här kan jämföras med NJA 1997 s. 250 som gällde ett fall där en talan enligt 41 § LAS återkallats och där frågan var om preskriptionsavbrottet därför skulle anses ha förfallit. Här hade svaranden försatts i konkurs och borgenären sedan anmält fordran i konkursen i anslutning till återkallelsen. Här uttalade HD att preskription kan ”avbrytas — förutom genom talan vid domstol — genom att fordran görs gällande i gäldenärens konkurs”. HD fann vidare att anmälan i konkursen, trots att denna skett efter specialpreskriptionens utgång, innebar att återkallelsen inte kunde anses medföra att dess preskriptionsavbrytande verkan omintetgjordes. Nyss citerade uttalande fick enligt HD anses vara vägledande vid bedömning av tvisten i NJA 2004 s. 3. Avgörande rörde frågan om ansvaret enligt aktiebolagslagen för styrelseledamöter i ett underkapitaliserat aktiebolag består om en borgenär genom preskriptionsavbrott hållit en fordran vid liv gentemot bolaget, trots att några preskriptionsavbrytande åtgärder inte företagits i förhållande till styrelseledamöterna. Frågan besvarades jakande av HD.s. 748