Närliggande

37.NJA 1994 s. 95 är ett avgörande som klargör rättsläget beträffande ett antal frågor rörande fall där betalning sker av annan än gäldenären. Här hade en borgensman erlagt amorteringar och räntebetalningar enligt ett avbetalningskontrakt och frågan var om preskription skett gentemot den som angivits som låntagare enligt kontraktet. HD refererade här med gillande ett förarbetsuttalande om att preskriptionsavbrott uppkommer även när annan än gäldenären betalar exempelvis ett räntebelopp, under förutsättning att betalningen sker antingen på gäldenärens uppdrag eller åtminstone med hans samtycke (se prop. 1979/80:119, s. 96). Principen har dock enligt HD vissa begränsningar. Sålunda kan den inte ”utan vidare” tillämpas när ”två eller två eller flera personer gentemot borgenären är solidariskt ansvariga för samma skuld och således betalning från en av dem reducerar skuldansvaret även för de övriga”. Som exempel på fall där principen inte bör vara tillämplig anförde HD situationen där huvudgäldenären erlagt betalning och fråga är om detta skall anses medföra ett preskriptionsavbrott även gentemot borgensmannen. Denna fråga besvaras nekande av HD och skälet är att betalningen inte kan anses avse borgensmannens skuld (se Lindskog, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 262). Det saknar här betydelse att borgensmannen haft kännedom om betalningen eller uppmanat huvudgäldenären att fullgöra betalningen eftersom borgensmannen följaktligen har regressanspråk mot huvudgäldenären om han tvingas betala. Principen om preskriptionsavbrott vid annans betalning kan dock enligt HD vara tillämplig när betalningen sker av ”annan än den som gäldenärerna emellan svarar för skulden”, t.ex. en borgensman, förutsatt att betalningen skett i samförstånd med huvudgäldenären. Trots avgörandet anförde HD i NJA 1997 s. 281, i ett mål rörande eventuellt prövningstillstånd för prövning i HovR:n, att målet bl.a. inrymde frågan om en hyresgästs betalning av hyra bryter preskriptionen för borgensansvaret och att denna fråga inte belysts genom vägledande rättsfall.s. 747