Stycket

34.Ett erkännande ansågs inte ha skett i NJA 1990 s. 35. Här hade två privatpersoner garanterat ett bolags förpliktelse att utge pension till en tredje person. Bolaget hade utbetalat pension under en tid men sedan upphört härmed. HD, som funnit att preskription skedde tio år efter den tidpunkt när borgenären först kunde göra gällande betalning enligt bolagets utfästelse, fann här att preskriptionsavbrott inte ägt rum genom bolagets betalningar trots att de två personerna utgjort bolagets styrelse. Skälet härtill var att de fick anses ha handlat i egenskap av företrädare för bolaget och inte inom ramen för garantiförpliktelsen. Inte heller i NJA 2004 s. 499 ansågs ett erkännande ha skett. Här hade en hyresgäst slutat erlägga hyror till hyresvärden och samtidigt inlett ett förfarande med att deponera motsvarande belopp hos länsstyrelsen. I samband härmed hade hyresgästen angivit att detta skedde på grund av att de hade motkrav mot hyresvärden. Enligt hyresvärden hade detta inneburit ett perdurerande erkännande av fordringarna. Hyresbetalningar hade inte erlagts under perioden december 1989–juni 1993. Fordringarna fram till och med januari 1992 hade sedermera preskriberats om inte preskriptionsavbrott förekommit. Enligt HD kunde inte dessa omständigheter tillmätas verkan som ett preskriptionsbrytande erkännande under tiden 31 januari 1992–30 januari 1995.s. 746