Stycket

30.I NJA 1988 s. 598 hade G sålt vissa varor till företaget O som dock inte betalat fakturorna, varför en växel utfärdats med ett belopp motsvarande fakturabeloppen och en räntefordran som G hade på O. O hade accepterat växeln med G som trassent och växeln hade sedan överlåtits in blanco till en bank, som diskonterat växeln varvid G fått diskonteringsbeloppet. Sedan O inställt sina betalningar och växeln protesterats av banken hade banken krävt betalning av G. Kravet gentemot G hade dock preskriberats enligt 70 § VxL. Dessförinnan hade ackordsförhandlingar hållits mellan O och dess borgenärer. G hade därvid godkänt ett ackord erbjudet av O och han hade även fått en del av bl.a. växelbeloppet. Det var vidare ostridigt mellan parterna att O redan när leveranserna skett varit på obestånd. HD konstaterade att om G under växelns giltighetstid skulle ha fått betala växelbeloppet till banken, så hade G haft ett såväl växelrättsligt som civilrättsligt giltigt återgångskrav gentemot O. Detta krav skulle enligt HD ha saknat värde eller åtminstone inte fullt ut ha kunnat realiseras eftersom O varit på obestånd. Enligt HD kunde detta förhållande dock inte anses innebära att G skulle göra en obehörig vinst, om bankens fordran mot G förföll på grund av preskription.s. 743