Stycket

22.Beträffande fastighetsmäklare uttalade HD i NJA 2000 s. 31 att denne vid utförandet av sitt uppdrag kan anses som sådan syssloman som avses i 18 kap. 9 § HB. Samtidigt konstaterades att mäklarens uppdrag skiljer sig i viktiga hänseenden från det vanliga för sysslomän, exempelvis genom att det huvudsakliga uppdraget är att sammanföra två parter, att mäklaren normalt inte är ombud för någondera parten och att arvode utgår i form av provision på försäljningssumman och inte som skälig ersättning för arbetsinsatsen samt att inget arvode utgår om försäljning inte sker. Beträffande startpunkten för ettårsfristen fann HD att redovisning av handpenningen inte lämpar sig som utgångspunkt för preskriptionsfristen när kravet avser det sätt på vilket uppdraget genomförts. Skälet härtill var enligt HD att denna redovisning inte kan anses beröra ”den väsentliga delen av fastighetsmäklarens uppdrag att förmedla kontakten mellan säljare och köpare och på så vis bidra till att en försäljning kommer till stånd”. Eftersom mäklaren inte avgivit någon redovisning i den mening som krävs enligt 18 kap. 9 § befanns skadeståndsanspråket mot mäklaren vara underkastad den vanliga tioårspreskriptionen. Motsvarande fråga rörande ett juridiskt ombud behandlades i NJA 2000 s. 137. Här konstaterades att det juridiska ombudets uppgift varit att biträda en person i en tvist och att detta var ett sysslomannauppdrag i lagens mening. I en förlikning hade klienten tillerkänts ett penningbelopp som utbetalats till ombudet och som sedermera redovisats till klienten efter avdrag för ombudsarvode. HD fann här att ombudets befattning med förlikningslikviden inte kunde anses ”beröra den väsentliga delen av hans uppdrag som ombud i tvisten”. Eftersom klientens talan avsåg hur ombudet fullgjort sitt uppdrag som rådgivare och inte handhavandet med förlikningslikviden fann HD att redovisning av likviden inte lämpade sig som utgångspunkt för fristen i 18 kap. 9 § HB.s. 737