Närliggande

20.En generell princip vid solidariskt ansvar för en förpliktelse är att om preskription inträder mot någon gäldenär, så övergår det solidariska ansvaret till ett delat ansvar gäldenärerna emellan, där andelarna enligt huvudregeln beräknas efter huvudtalet (se 9 § 1 st. PreskL). I NJA 1989 s. 269 uppkom frågan om samma effekt skulle inträda om en bank felaktigt friskrivit två av fem personer som tecknat generell proprieborgen från ansvar. Enligt HD kunde ”följden härav … för banken inte bli mindre ingripande än vid preskription. Att ytterligare minska borgensmännens ansvar finns det emellertid knappast skäl för och ett sådant ställningstagande låter sig mindre väl förenas med tidigare rättspraxis (se NJA 1939 s. 522)”. 5.3.2 Specialpreskription 5.3.2.1 18 kap. 9 § HB Ett av de mer svårtillämpade stadgandena har under lång tid varit 18 kap. 9 § HB om preskription av rätten att göra gällande anspråk mot syssloman. Enligt bestämmelsen skall den som önskar göra gällande krav mot syssloman göra ”det lagligen inom natt och år, sedan han vid sysslan skildes, och redo och räkning gjord är av honom”. HD har i ett betydande antal avgöranden prövat innebörden i detta stadgande. Målen har rört eventuell preskription av talan mot (i) banker (NJA 1992 s. 16 och NJA 1999 s. 52) med huvudfrågorna om bankens uppdrag varit ett sysslomannauppdrag och om slutredovisning avgetts, (ii) fastighetsmäklare (NJA 2000 s. 31) med huvudfrågan om vad som skulle anses vara en slutredovisning, (iii) juridiskt ombud (NJA 2000 s. 137) med huvudfrågan om vad som skall anses vara en slutredovisning och (iv) boutredningsman (NJA 1995 s. 648 och NJA 1999 s. 512) med huvudfrågan när ettårsfristen börjar löpa. Härtill kommer ett fall rörande eventuell analog tillämpning av bestämmelsen när bestämmelsen inte är direkt tillämplig till följd av att avtal inte ingåtts mellan parterna (NJA 1998 s. 520).s. 736