Stycket

19.Av 2 § 3 st. PreskL följer att vid pensionsfordringar räknas preskriptionstiden från ”den dag fordringen tidigast kan göras gällande”. I NJA 1990 s. 35 prövades frågan om en borgensförbindelse för en pensionsutfästelse skulle preskriberas efter tillkomsten av borgensutfästelsen eller om preskription skulle ske med tillämpning av den tidsangivelse som finns i 2 § 3 st. PreskL. HD fann här att preskription skulle ske enligt 2 § 3 st. PreskL. Som skäl härför åberopades dels ”helt allmänt borgensåtagandets nära samband med huvudförbindelsen”, dels att ett annat resultat skulle kunna leda till det egendomliga resultatet att borgensåtagandet preskriberats innan preskriptionstiden inletts för pensionsförpliktelsen, vilket inte kunde ha varit lagstiftarens avsikt. I samma avgörande fann HD att varje fordran på grund av garantiförpliktelsen skulle anses preskriberad om preskriptionsavbrytande åtgärd inte vidtagits inom tio år från den dag då betalningen till följd av förpliktelsen tidigast kunnat göras gällande, d.v.s. inom tio år efter det först utfallande beloppet.s. 736