Stycket

8.Enligt 63 § KöpL gäller att ett konkursbo får inträda i konkursgäldenärens avtal. Om konkursboet inträder i avtalet får motparten, om tiden för dennes fullgörelse är inne, kräva att boet fullgör sin prestation eller i vissa fall ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. NJA 1996 s. 368 gällde frågan om kvittningsrätt skulle anses föreligga för motparten avseende en fordran som motparten haft mot konkursgäldenären före konkursen i ett fall där konkursboet med utnyttjande av rätten enligt 63 § KöpL inträtt i avtalet. HD uttalade här att konkursboet vid utnyttjande av rätten enligt 63 § KöpL övertar de villkor som gällde för konkursgäldenären och att det åligger boet att ”förvissa sig om gällande avtalsvillkor och utröna om motfordringar finns”. Av 5 kap. 15 § 1 st. konkurslagen följer att ”en fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades”. Denna bestämmelse innebär jämlikt vad som uttalades i NJA 1916 s. 154 enligt HD bl.a. att ”ett konkursbos krav på betalning för leveranser som verkställts efter konkursbeslutet men som grundade sig på ett avtal före konkursen, [får] kvittas mot konkursfordringar när konkursboet inte hade träffat nytt avtal med köparen utan endast fullgjorde det före konkursen träffade avtalet”. Eftersom kvittningsrätt förelegat i och med ingåendet av avtalet mellan konkursgäldenären och borgenären och fram till konkursen befanns kvittningsrätten inte ha gått förlorad genom att konkursboet utnyttjat möjligheten att inträda i avtalet. 5 kap. 15 § KL, vars motsvarighet fanns i 121 § 1921 års konkurslag, har också varit föremål för prövning i NJA 1984 s. 185, där kvittningskravet att fordringarna skall stå mot varandra vid konkursbeslutet prövades. Här hade gäldenären utfärdat en revers till borgenären som sedan pantförskrivit reversfordringen till en bank. Vid beslutet om försättande av borgenären i konkurs hade fordringen fortfarande varit pantsatt. Efter konkursbeslutet hade banken beslutat att avstå från sin panträtt och gäldenären önskat kvitta fordringar han haft på borgenären mot reversfordran. Enligt HD var frågan om en parts rätt till kvittning i konkurs att bedöma med hänsyn till förhållandena när konkursbeslutet fattades. En annan sak var emellertid att det först senare kan visa sig om förhållandena var sådana vid denna tidpunkt att kvittningsrätt skall anses föreligga. HD fann därför att eftersom borgenärens fordran enligt reversen ”uppkommit innan [borgenären] försattes i konkurs, kan det förhållandet att [bankens] avstående från panträtten ägt rum efter konkursbeslutet inte anses utgöra hinder mot att reversfordringen kvittas”. Bankens avstående ansågs sålunda medföra en återgång till den situation som förelåg före pantsättningen.s. 731