Stycket

7.Även om en förutsättning för kvittning normalt är att motfordran skall vara gällande finns det ett undantag från detta krav för preskriberade fordringar. Kvittning kan nämligen ske i vissa fall med användning av en preskriberad — och även prekluderad — fordring. I NJA 1988 s. 94 hade en gäldenär, trots att han innehade en kvittningsgill motfordran, utan förbehåll erlagt betalning för skulden till borgenärens konkursbo och först därefter krävt att kvittning skulle medges i konkursen. HD anförde här att det av allmänna civilrättsliga principer följer att rätten till kvittning går förlorad och att betalningen i regel inte kan återkallas med verkan att kvittningsrätt kan utnyttjas om gäldenären väljer att betala skulden i stället för att påkalla kvittning. Emellertid kan det enligt HD föreligga särskilda omständigheter som medför att betalningen inte skall anses bindande, exempelvis återgång till följd av ogiltighet eller om betalningen skett av misstag och borgenären insett eller bort inse detta liksom om betalningen kan tillskrivas oriktiga förutsättningar. Vid konkurs kunde det vidare enligt HD inte uteslutas att ”vissa ytterligare situationer av näraliggande karaktär kan uppkomma, då omständigheterna är så speciella att kvittningsrätten skall anses bevarad trots att betalning skett”. I det aktuella avgörandet hade gäldenären i brev till konkursförvaltaren i borgenärens konkurs angivit sin fordran utan att nämna något om gäldenärens skuld och en kort tid därefter utan förbehåll erlagt betalning för skulden. Först knappt en månad efter betalningen hade gäldenären under hänvisning till att betalningen skett till följd av ett förbiseende yrkat kvittning för motfordran. HD fann här att det som åberopats av gäldenären inte kunde leda till annan bedömning än att betalningen blivit bindande för gäldenären och att denne sålunda förlorat sin kvittningsrätt.s. 730