Stycket

6.Ett omdiskuterat avgörande är NJA 1994 s. 474 som rörde frågan om en borgensman kunde mot borgenärens krav till kvittning åberopa en motfordran som huvudgäldenären vid kvittningstidpunkten hade mot borgenären. Utgångspunkten vid borgen är att borgensmannen har rätt att göra gällande alla de invändningar mot ett krav som huvudgäldenären hade kunnat göra och att borgensmannen också kvittningsvis kan göra gällande egna motfordringar mot borgenären. Enligt HD bör en borgensman vid proprieborgen inte anses ha en ”allmän rätt att invända att huvudgäldenären har en kvittningsgill motfordran mot borgenären och inte heller någon rätt att, utan samtycke av huvudgäldenären, själv åberopa denna motfordran till kvittning”. Det argument som anfördes av HD för denna ordning var att kvittning är en slags betalning och att borgensmannen vid proprieborgen inte kan invända att borgenären inte har försökt att få betalt av huvudgäldenären och att huvudgäldenären har en tillgång som kan tas i anspråk för betalning (se härom Lindskog, Preskription, 2 uppl. 2002, s. 301).s. 730