Stycket

5.NJA 1997 s. 454 avsåg frågan om 28 § SkbrL över huvud var tillämplig och denna fråga var i sin tur beroende av om gäldenären skulle anses ha anledning att betrakta ett visst fordringsbevis som löpande eller enkelt. Vid spel på Dagens dubbel erhöll spelaren vid vinst normalt vadkvittot tillsammans med ett vinstmeddelande som medförde att handlingen var ett löpande och sålunda negotiabelt fordringsbevis. Normalt löstes vadkvittot med vinstbevis in i en bank tillsammans med andra blanketter som bl.a. angav personens namn- och adressuppgifter. Inlösen medförde att den löpande handlingen omvandlades till ett enkelt fordringsbevis som vidarefördes för betalning av inlösande bank till clearingbanken. I fallet hade en person som vunnit inte följt den normala rutinen utan i stället pantsatt vadkvittot och vinstbeviset till säkerhet för ett lån i banken varigenom banken avsåg att handlingarna skulle behålla sin egenskap av löpande fordringsbevis. Härefter hade banken, utan att närmare informera spelbolaget om handlingens bibehållna kvalitet som löpande, agerat som om det normala utbetalningsförfarandet följdes. Spelbolaget hade gjort gällande att man önskade kvitta spelarens fordran mot vissa motfordringar i form av krav på spelinsatser, varpå banken invänt att dessa invändningar inte kunde göras gällande p.g.a. handlingarnas löpande karaktär. HD fann här att spelbolaget haft ”fog för att utgå från att det var fråga om sedvanliga vinstutbetalningar” och inte före kvittningsförklaringen ens bort förstå att en pantsättning skett. Med hänsyn härtill fann HD att banken inte gentemot spelbolaget fick åberopa att vadkvittona bibehållit sin egenskap av löpande skuldebrev även sedan de kommit i bankens besittning. Därför fann HD att ”eftersom det därmed skall anses vara fråga om enkla fordringar har [spelbolaget] ostridigt rätt till kvittning enligt 28 § skuldebrevslagen”. Den senast citerade formuleringen är naturligtvis olycklig. Vad som torde ha avsetts är att handlingarna som företetts av banken just i relationen mellan banken och spelbolaget skulle betraktas som enkla fordringsbevis med de rättsliga konsekvenser som följde härav, trots deras egentliga kvalitet som löpande.s. 729