Stycket

1.5.1 Förändring och novation En förändring av en gäldenärs förpliktelser kan vara så stor att den gamla förpliktelsen anses ha upphört och att en ny uppkommit, s.k. novation. Frågan om ett borgensåtagande upphörde till följd av förändringar i den skuld för vilket borgensåtagandet gjorts har prövats i NJA 1997 s. 813. Här hade ett valutalån förfallit till betalning viss dag samt kreditbeloppet omräknats till svenska kronor och påförts bolagets checkkonto. Borgensmannen hävdade att valutalånet ersatts med ny kredit med andra villkor och att hans borgensåtagande inte omfattade denna kredit. HD uttalade härvid att det ankommer på borgensmannen att styrka att rättsförhållandet mellan borgenären och gäldenären efter det att skulden förfallit till betalning förändrats på ett sådant sätt att borgensåtagandet inte längre är bindande för borgensmannen, något som denne i det enskilda fallet inte lyckades med. Enligt HD fick emellertid borgenärens åtgärder betraktas som ett beviljat anstånd med betalningen av lånebeloppet, vilket enligt HD inte utan vidare kan göras utan att borgensåtagandet påverkas. Medges sålunda anstånd ”under längre tid, särskilt om ny förfallodag bestäms och borgenären inte endast avstår från indrivningsåtgärder, kan det leda till att borgensmannens ansvar reduceras eller bortfaller”. Detta gäller enligt HD särskilt om borgensmannen inte informeras om anståndet och om borgensmannens risk ökar till följd av anståndet.s. 727