Stycket

68.I NJA 2000 s. 225, som huvudsakligen rörde ett avtalstolkningsspörsmål, behandlades möjligheterna att tillämpa 4 § 4 st. RänteL vid beräkning av den försäkringsersättning försäkringsgivaren hade att utge för skada som drabbat klient/tredje man till följd av advokats brott (bl.a. grov förskingring). HD fann här att bestämmelsen endast gäller krav mot skadevållaren från brottsoffret eller den till vilken offrets fordran överlåtits och sålunda inte gäller för försäkringstagarens krav mot försäkringsgivaren på försäkringsersättning.s. 727