Stycket

66.NJA 1984 s. 381 rörde en fordran på ersättning för avräkning enligt 9 kap. 15 § JB. Fordringen befanns av HD inte ha en bestämd förfallodag i räntelagens mening och inte kunna fastställas utan särskild utredning. HD fann här att 4 § 3 st. RänteL (dåvarande 4 § 2 st.) var tillämplig, trots ett uttalande i prop. 1975:102 s. 124 om att sådan ersättning inte borde falla under bestämmelsen ”eftersom det beträffande sådant krav fanns annan lämplig utgångspunkt för ränteberäkningen”. Emellertid krävdes enligt HD normalt att den utredning som företeddes avsåg syn enligt 9 kap 23 § 2 st. JB, varför ränta skulle börja utgå en månad, numera 30 dagar, ”efter det att borgenären har framställt sitt krav på grundval av synen, dock inte före avträdesdagen eller för tid innan kravet och synehandlingen kom gäldenären till handa”.s. 726