Stycket

65.En viktig bestämmelse i RänteL är att det i vissa fall krävs särskild utredning innan dröjsmålsränta skall börja löpa. Så är fallet när fordran avser ”skadestånd eller annan liknande ersättning som inte kan fastställas utan särskild utredning” (4 § 3 st. RänteL). Uttrycket ”liknande ersättning” är svårtolkat. I förarbetena till RänteL (prop. 1975:102, s. 124) anges att uttrycket avser att fånga exempelvis (i) vårdkostnadsersättning (enligt 36 § i 1905 års köplag, motsvarande 75 § KöpL), (ii) ersättning för värdeminskning och kostnader enligt 5 kap. 2 och 3 §§ JB, (iii) ersättning till arrendator för utfört arbete enligt 9 kap. 18, 19 och 21 §§ JB samt (iv) avhjälpandekostnadsersättning enligt 12 kap. 11 § 1 p. JB. Däremot ”bör” regeln enligt förarbetena inte omfatta prisavdrag enligt köplagen eller JB (numera 45 § KöpL och 4 kap. 19 § JB). NJA 1989 s. 546 avsåg frågan hur ”liknande ersättning” skall tolkas. Här hade ett bolag på avbetalning köpt utrustning av ett annat bolag och två privatpersoner gått i borgen såsom för egen skuld för högst ett visst belopp. Sedan köpande bolag försatts i konkurs hade säljande bolag återtagit utrustningen i enlighet med reglerna i lagen om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.m. och krävt privatpersonerna på betalning enligt deras borgensåtagande. Vid den avräkning som skall ske enligt lagen gäller att om säljaren tillgodoräknas ett större belopp än köparen, så får säljaren inte kräva ut mer än mellanskillnaden (se 10 § 3 st. avbetalningsköplagen). Tvisten i målet gällde om dröjsmålsränta skulle utgå på detta slutligt fastställda restbelopp redan från återtagandet eller först från den tidpunkt vid vilken säljaren presenterat utredning för köparens borgensmän. Enligt HD kunde en ”avbetalningssäljares rätt till ersättning av köparen sedan avbetalningsgodset har återtagits … inte sägas vara ett anspråk med en skadeståndsliknande karaktär”. Det var därför följdriktigt enligt HD att säljaren enligt 9 § 3 st. avbetalningsköplagen har rätt att i uppgörelsen tillgodoräkna sig dröjsmålsränta, även för den tid det tar att värdera varan och genomföra avräkningen, 4 § 2 st. (numera 4 § 3 st.) RänteL ansågs därför inte tillämplig på säljarens krav på betalning av restskulden. Härvid fästes avseende vid att lagstiftaren ”uppenbarligen” inte ansett att det föreligger en konflikt mellan 9 § 3 st. avbetalningsköpslagen och bestämmelsen i RänteL.s. 725