Stycket

64.I NJA 1997 s. 612 prövades om förutsättningarna för en tillämpning av 3 § 2 st. RänteL var uppfyllda genom att en bank kunde anses ha haft sådan redovisningsskyldighet som krävs. Banken hade här i ond tro mottagit en pantutfästelse trots att annan part hade bättre rätt till pantbrevet. Härefter hade banken emottagit det belopp som utföll av en exekutiv försäljning av den egendom som pantbrevet avsåg, trots att beloppet rätteligen skulle ha tillkommit den rätte panthavaren. HD fann här att i ett sådant fall inträder redovisningsskyldigheten omedelbart när medlen uppbärs, varför banken, som vid denna tidpunkt var i ond tro, hade att utge dröjsmålsränta från den dagen.s. 725