Stycket

42.I NJA 1997 s. 65 och NJA 2001 s. 269 har HD prövat omfattningen av besiktningsmans ansvar i fall där köparen av tjänsten är konsument. I det förstnämnda fallet hade besiktningsmannen angivit att ”ventilationsöppningar saknas i takfoten (båda sidor) för ventilation av takkonstruktionen” och att detta borde åtgärdas samt att ”isoleringen i bl.a. snedtak bör justeras”. HovR:n, vars dom fastställdes av HD:s majoritet (4 av 5 JustR), fann att avsaknaden av luftspalt innebar en ”uppenbar risk för rötskador, som allvarligt skulle påverka husets funktion och medföra behov av en kostsam reparation”. Vid sådana förhållanden kunde det anses ”åligga en besiktningsman, som har i uppdrag att göra en sedvanlig besiktning inför ett fastighetsköp, att upplysa om denna risk”. Eftersom besiktningsmannen befanns inte ha lämnat tillräckliga upplysningar till uppdragsgivarna för att de skulle inse denna risk befanns besiktningsmannen ha agerat oaktsamt vid utövandet av uppdraget. NJA 2001 s. 269 avsåg huvudsakligen frågan om besiktningsmans ansvar kan begränsas. Här uttalades dock generellt om besiktningsmans informationsskyldighet, med hänvisning till bl.a. NJA 1994 s. 532, NJA 1997 s. 65 och Kleineman, Rådgivares informationsansvar — en probleminventering, SvJT 1998, s. 185 ff., att ”resultatet av uppdraget skall redovisas för uppdragsgivaren på ett sätt som denne kan tillgodogöra sig och som tillåter honom att dra rimliga och korrekta slutsatser av resultatet”. I det aktuella fallet prövades innehållet i modellavtal för överlåtelsebesiktningar, där HD konstaterade att avsikten inte varit att besiktningsmannen skulle gå in på frågan om en teknisk utredning borde vidtas med avseende på risker för väsentliga fel som besiktningsmannen angivit i sin riskanalys. Detta skulle enligt HD ses mot bakgrund av att uppdragsgivaren hade åtminstone fem olika handlingsalternativ i dessa fall, nämligen att (i) acceptera risken och genomföra köpet, att (ii) omförhandla priset och övriga villkor, att (iii) kräva en garanti, att (iv) begära att få göra en vidare undersökning och att (v) avstå från köpet. En underlåtenhet att rekommendera fortsatt teknisk utredning kunde därför i sig inte anses vårdslöst mot bakgrund av avtalets innehåll. Emellertid hade besiktningsmannen i tillägg angivit att fortsatt teknisk utredning ”f.n.” inte bedömdes erforderlig. Enligt HD hade detta uttalande givit uppdragsgivaren befogad anledning uppfatta uttalandet på det sättet att risken för problem var så obetydlig, att det enligt besiktningsmannens mening inte fanns skäl att gå vidare med teknisk undersökning. Eftersom besiktningsmannen inte haft tillräckligt underlag för denna rekommendation befanns han ha agerat oaktsamt genom att uttalandet. 4.7.1.3 Grov vårdslöshet I skilda typer av obligationsrättslig lagstiftning finns regler som begränsar ansvaret till grov vårdslöshet eller som i andra sammanhang utlöser särskilda konsekvenser vid grov vårdslöshet. I ett antal lagregler används grov vårdslöshet som en tröskel för frågan om reklamationsskyldighet inte förelegat eller där underlåten reklamation inte medför förlust av talerätt (t.ex. 33 § KöpL, 24 § KKöpL, 19 § paketreselagen, 17 § KTjL, 34 § handelsagentlagen, 24 § kommissionslagen, 40 § lagen om inrikes vägtransporter och 4 kap 13 § järnvägstrafikslagen). I andra fall används den grova vårdslösheten som grund för straffansvar (t.ex. 29 kap. 3 § miljöbalken och 3 kap. 9 § brottsbalken) eller som faktor för utlösande av annan sanktion (t.ex. 4 kap. 9 och 16 §§ luftfartslagen). I ytterligare andra fall medför ett grovt vårdslöst agerande att den agerandes motpart helt eller delvis befrias från ansvar eller att regressrätt uppkommer (t.ex. 18, 25, 52 och 124 §§ FAL, 32 och 34 §§ KFL, 6 kap. 1 § skadeståndslagen samt 12 och 20 §§ trafikskadelagen). Ett grovt vårdslöst agerande kan också medföra att ansvarsbegränsningar inte längre gäller (se t.ex. 1 kap. 5 § järnvägstrafiklagen, 38 § i lagen om inrikes järnvägstransporter, 9 kap. 4 §, 10 kap. 5 §, 13 kap. 33 §, 15 kap. 23 och 26 §§ SjöL) eller utlösa ansvar (se t.ex. 10 kap. 4 § SjöL). Den grova vårdslösheten kan också leda till andra och varierande effekter (se t.ex. 16, 21 och 34 §§ KKrL, 43 kap. 10 § RB, 10, 16 och 40 §§ växellagen med motsvarande bestämmelser i checklagen samt 3 kap. 11 § JB). Det säger sig självt att ett och samma begrepp inte kan ha identisk innebörd med så vitt skilda användningsområden. I standardavtalssammanhang används den grova vårdslösheten ofta som en avgränsning av en ansvarsbegränsning så att den skadevållande parten inte är skyldig att utge ersättning annat än om grov vårdslöshet kan läggas honom till last.s. 708