Stycket

30.Att utgångspunkten i svensk rätt sedan länge har varit att skadeståndsskyldighet i kontraktsförhållanden kräver att culpa kan läggas den kontraktsbrytande parten till last bekräftas exempelvis i NJA 1996 s. 104, som rörde frågan om ägaren av en hund skulle anses strikt ansvarig enligt lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter gentemot en vårdare av hunden för den personskada som drabbat vårdaren. HD fann här att det låg ”närmast till hands att … följa de kontraktsrättsliga regler som är tillämpliga i förhållandet mellan dem”. Beträffande det kontraktuella ansvaret anförde HD ”att skadeståndsskyldighet för den ena avtalsparten gentemot den andra, i den situation det nu är fråga om, principiellt förutsätter vårdslöshet”.s. 703