Citat i kontext

Stycket

27.Ett annat fall som illustrerar den svåra gränsdragningen mellan kontraktuellt och utomkontraktuellt ansvar är NJA 1982 s. 386, där en kund krävde ersättning av en bensinstationsföreståndare p.g.a. skada på kundens bil som uppkommit till följd av att vattnet i en hink som var avsedd att användas för tvättning av bilrutor och lyktor varit otjänligt och därför hade skadat bilen. Här fann HD att utställandet av tvätthinken inte i sig kunde anses innebära att föreståndaren ”utfäst garanti för vattnets tjänlighet”. HD övergick sedan till en bedömning av om föreståndaren hade agerat försumligt genom att underlåta att övervaka den på morgonen utställda hinken. HD fann här, efter en diskussion om det naturliga i att bensinstationer som ersättning för den tidigare givna servicen med tvättning av rutor och lyktor ställt ut hinkar med vatten och tvättutrustning, att när en bensinstation tillhandahåller tvättvatten på så sätt att hinkarna kan användas av en mängd kunder och flyttas omkring på olika platser inom området finns det inte praktiska möjligheter för personalen att hålla fortlöpande uppsikt över hela stationsområdet. Underlåtenheten att hålla uppsikt kunde därför inte anses vara försumlig. Se här också NJA 1995 s. 274. Övriga fall I några fall är det oklart vilken ansvarsgrund som egentligen tillämpats av HD. I NJA 1978 s. 432 hade konsumenten brutit mot en klar bestämmelse i resevillkoren om att vid avvikelse från gruppen kontakta reseledningen senast dagen innan återresan för kontroll av avresetidpunkt och till följd härav missat flyget. Konsumenten krävde ersättning av reseföretaget för den reguljära flygning som i stället tog konsumenten hem. HD:s majoritet fann här att det kunde ”anses ha ålegat [reseföretaget] att i den uppkomna situationen medverka till att de kunde företaga hemresan på billigaste och lämpligaste sätt” och att det härvid — ”med hänsyn till de konsumentskyddssynpunkter som gör sig gällande i fall av förevarande art” — fanns anledning att ställa upp förhållandevis stränga krav” på reseföretaget. Eftersom de åtgärder som företaget vidtagit varit otillräckliga befanns bolaget ha del i ansvaret för att hemresan företogs på sätt som skedde.s. 701