Närliggande

24.Hyresvärden har i den svårtolkade domen NJA 2002 s. 213 ansetts ha ett presumtionsansvar, närmast på hyresrättslig grund, för bl.a. personskador som drabbat hyresgäst till följd av fel i hyreslägenheten (mögelskador). Gränsen mellan kontraktuellt och utomkontraktuellt ansvar NJA 1996 s. 104 rörde den ibland komplicerade gränsdragningen mellan kontraktuellt och utomkontraktuellt ansvar. Här hade en person som drev ett hund- och kattpensionat mot betalning tagit emot en hund som vid en motionsrunda hade dragit så hårt i kopplet att personen fallit omkull och skadats. Frågan var här om ägaren av hunden var skadeståndsskyldig gentemot personen enligt lag (1943:459) om tillsyn över hundar och katter som föreskriver ett strikt ansvar. Något oaktsamhetsansvar hade inte gjorts gällande i målet. Enligt 1 § i lagen skall hundar och katter hållas under ”sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter”. Bestämmelsen sanktioneras genom ett strikt skadeståndsansvar för ägaren och för den som ”mottagit hunden till underhåll eller nyttjande” (6 §) med ett solidariskt ansvar för ägare och vårdare i det senare fallet. Enligt HD är huvudsyftet med skadeståndsregeln, ”förutom att tillgodose den skadelidandes krav på ersättning, att hos hundens ägare och vårdare inskärpa vikten av att genom noggrann tillsyn hindra hunden från att orsaka skada”. Enligt HD ger förarbetsuttalanden vid handen att lagen är ”skriven med tanke på ansvaret för skada som hunden orsakar någon annan än dess ägare eller vårdare”. Frågan vad som skall gälla när det är vårdaren själv som skadats berördes över huvud inte av HD. När det föreligger någon form av kontraktsförhållande mellan ägaren och vårdaren ligger det enligt HD, med hänvisning till Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 1971, s. 86 om deponents ansvar, ”närmast till hands att, vid bedömningen av parternas inbördes skadeståndsansvar, följa de kontraktsrättsliga regler som är tillämpliga i förhållandet mellan dem”.s. 699