Närliggande

21.Frågan om en förvarare, som också utförde andra tjänster, skulle anses ha ett presumtionsansvar prövades i NJA 1983 s. 617. Här hade en travtränare omhändertagit en häst för träning och tävling. Under ett träningspass hade hästen störtat och skadat sig så svårt att den sedermera dog. HD framhöll vid sin prövning att avtalets huvudsakliga syfte varit att travtränaren skulle träna hästen och tävla med den och att sålunda vårdmomentet fått en mera underordnad betydelse. Vidare konstaterades att tränings- och tävlingsverksamheten uppenbarligen inneburit vissa risker som hästens ägare måste ha varit väl medveten om. Med hänsyn till dessa båda omständigheter fann HD att tränaren inte skulle ha ett presumtionsansvar utan ett vanligt culpaansvar när hästen skadats under träning. Vilket ansvar tränaren skulle ha haft om skadan inträffat under vården tog HD genom ett explicit uttalande inte ställning till. Här kan jämföras med NJA 1996 s. 564, där händelseförloppet vid vilket en häst skadats kunnat klarläggas. HD anförde här att förvarare som princip har ett s.k. presumtionsansvar och sålunda måste ersätta skada på egendomen om han inte förmår visa att skadan inträffat utan hans försummelse. Eftersom händelseförloppet kunnat klarläggas uttalade HD här att det saknades anledning att ta ställning till om travtränaren, som vid tidpunkten för skadan hade hästen i sin vård, var underkastad ett presumtionsansvar beträffande skadan. I stället var frågan i fallet om travtränaren varit oaktsam.s. 698