Stycket

8.I NJA 1985 s. 29 berördes indirekt gränserna för detentionsrätten. Fallet gällde huvudsakligen om ett konkursbo skulle ha rätt att återvinna betalning som gjorts före konkursen. Här hade en bokföringsbyrå gjort gällande detentionsrätt i ett tertialbokslut för tiden 1 juli–31 oktober 1980 till säkerhet för fordringar som hänförde sig till arbete som utförts med bokföring under samma period samt under räkenskapsåret dessförinnan, d.v.s. 1979/80. HD uttalade här att bokföringsbyrån inte torde ha haft detentionsrätt i tertialbokslutet till säkerhet för arbete som utförts med bokföringen under 1979/80 där det av utredningen framgick att det då framställda räkenskapsmaterialet hade lämnats till uppdragsgivaren efter hand. 4.4 Naturaluppfyllelse En utgångspunkt i obligationsrätten är att en icke-kontraktsbrytande part har rätt att vid kontraktsbrott kräva fullgörelse in natura av motpartens prestation. Denna rätt till naturalexekution regleras för köpens del bl.a. i 23 § KöpL, där det framgår att fullgörelseskyldigheten för säljaren vid dröjsmål begränsas till fall där det inte föreligger oövervinneliga hinder eller där fullgörelse inte skulle förutsätta orimliga uppoffringar. Vid fel har köparen numera en rätt att kräva fullgörelse av avtalet genom avhjälpande eller omleverans. Enligt dessa regler är det sålunda möjligt att vid tvist yrka fullgörelse i form av exempelvis leverans, omleverans eller avhjälpande av ett fel. I NJA 1985 s. 397 II hade HovR:n efter yrkande av köparen/beställaren förpliktat säljaren/entreprenören att vid vite ”senast tre månader från lagakraftägande dom avhjälpa förekommande fel bestående i fuktinträngning i garagebyggnaden till fastigheten”. Av HovR:ns utredning framgick att det kunnat hållas för visst att ett läckage berott på fel vid garagets uppförande. HD anförde därför att ”när utredningen i ett mål … inte gör det möjligt att knyta ett åläggande om avhjälpande till en viss bestämd åtgärd återstår att ge åläggandet en mera allmänt hållen utformning såsom här har skett. Innebörden är då att entreprenören på ett fackmässigt sätt skall vidta de åtgärder som behövs för att undanröja orsaken till den yppade skadan”. 4.5 Rätt att häva ett avtal 4.5.1 Förutsättningar för hävning 4.5.1.1 Hävning av certeparti Rätten för befraktaren att häva certepartier prövades i NJA 1991 s. 682, vars huvudfråga var om en mäklare skulle anses ha rätt till mäklarprovision av befraktaren till följd av att denne sagt upp avtalen. Enligt den bestämmelse som reglerade rätten till mäklarprovision skulle den part som brutit avtalet ersätta mäklaren för dennes förlust. För mäklarens rätt till provision krävdes därför att befraktaren utan fog hävt avtalen. Enligt HD hade befraktaren inte haft hävningsrätt. De skäl som låg till grund för denna bedömning var (i) att befraktningen pågått under lång tid utan några allvarliga olägenheter för befraktaren, (ii) att befraktarens anmärkningar ”i själva verket inte hade sådan tyngd att de kunde anses gälla väsentligt fel vid fullgörandet av” redarens avtalsförpliktelser, (iii) att det inte framgick av ”omständigheterna att en reglering av situationen genom mindre ingripande åtgärder än en hävning skulle ha varit omöjlig” samt (iv) att det fanns grund att anta att det var helt andra skäl som låg bakom hävningen. Det är osäkert om skälet under (iii) ovan skall anses ha haft någon självständig betydelse för utgången. 4.5.1.2 Hävning av fastighetsköp Vid fastighetsköp krävs enligt 4 kap. 12 § JB att talan om hävning väcks inom ett år från fastighetens tillträde. NJA 1998 s. 99 rörde frågan om en överenskommelse i ett förlikningsavtal om hävning av ett fastighetsköp som ingåtts senare än ett år efter tillträdet skulle anses vara ogiltig. Här önskade köparen, som efter förlikningen kunnat häva avtalet, ogiltigförklara hävningen efter det att säljaren försatts i konkurs. HD konstaterade här, med hänvisning till NJA 1986 s. 205, att hänsyn till tredje man och allmänna intressen kan göra sig gällande på ett sätt som begränsar parternas avtalsfrihet. Beträffande tillämpningen av 4 kap. 12 § JB uttalade HD att bestämmelsen, som är given i säljarens intresse, innebär att köparen efter fristens utgång saknar möjlighet att med domstols hjälp genomdriva en hävning av köpet. Emellertid fanns det enligt HD ingen anledning att göra avsteg från principen om avtalsfrihet. Mot avsteg talade också att preskription enligt utgångspunkten för HD:s avgörande i NJA 1995 s. 610 var att en tvist rörande preskription rör själva saken och inte utgör sådant rättegångshinder som enligt 34 kap. 1 § RB skall beaktas självmant av domstolen. 4.5.1.3 Förverkande av nyttjanderätt I ett antal lagar finns bestämmelser om förverkande av nyttjanderätt, t.ex. i 8 kap. 23– 24 §§ JB, 12 kap. 42–44 §§ JB och 7 kap. 18–25 §§ bostadsrättslagen (1991:614). De detaljerade reglerna innehåller moment som är betingade av nyttjanderättshavarens behov av skydd. Ett fall där nyttjanderätten kan vara förverkad avser situationer där upplåtelse skett i andra hand utan tillstånd. Bestämmelsen i 8 kap. 23 § JB var föremål för prövning i NJA 1988 s. 583, där ett handelsbolag som var arrendator avseende ett markområde överlåtit sin rörelse till ett nybildat aktiebolag och till aktiebolaget utan vederlag upplåtit nyttjanderätten till marken utan jordägarens tillstånd. HD fann här att handelsbolagets agerande i strid med 8 kap. 19 § JB inte var av ”allenast ringa betydelse”, varför arrendet befanns vara förverkat.s. 688