Stycket

3.Angående värderingen av läkarjournaler och andra anteckningar som gjorts av läkare vid bedömning av kausalsambandet mellan en olycka och en skada, se NJA 2001 s. 657. 4.2 Förlust av rättighet genom passivitet En allmän princip i förmögenhetsrätten sägs vara att en part kan förlora en rättighet på grund av passivitet. Principen kan sägas utgöra ett supplement till reglerna om reklamationsfrister samt preskriptions- och preklusionsreglerna (jfr exempelvis Hagstrøm, Obligasjonsrett, 2003 s. 351 ff. och s. 776 ff.). I NJA 1993 s. 570 hade äktenskapsskillnad mellan makar ägt rum utan att formell bodelning gjorts. 24 år efter äktenskapsskillnaden ägt rum påkallade makan bodelning. HD konstaterade här att rätten att påkalla att ett bodelningsförfarande sätts igång inte är begränsad till viss tid efter äktenskapsskillnaden och att det inte finns någon tidsfrist för framställande av ett yrkande om förordnande av bodelningsförrättare. Med hänvisning bl.a. till NJA 1935 s. 613 och NJA 1937 s. 180 fann HD emellertid att makan, som inte åberopat någon omständighet som förklarade dröjsmålet, inte längre kunde anses ha rätt att påkalla bodelning. I NJA 2002 s. 630 anförde HD beträffande innehållet i den allmänna passivitetsgrundsatsen att det i köprätten normalt inte finns en plikt för en säljare, som mottagit en reklamation från köparen om fel i varan, att inom viss tid väcka talan om betalning inom viss tid för att undgå att fordringen faller bort. Enligt HD bör detsamma gälla också i entreprenadrätten. Däremot kan det enligt HD finnas en plikt att ”ge besked om att ett anspråk görs gällande … när en part vet att den andra parten inrättar sig på visst sätt i förlitan på en rättslig bedömning som är felaktig” eller ”när en part givit motparten intrycket att han eftergivit sin rätt (jfr t.ex. NJA 1961 s. 26)”. I det aktuella fallet hade dock entreprenören agerat på ett sätt som medförde att man ej p.g.a. passivitet var förhindrad att få sitt krav prövat.s. 685