Stycket

12.För att en reklamation skall anses ha lämnats i rätt tid krävs att meddelandet uppfyller de krav som ställs på innehållet. I 32 § KöpL anges att köparen skall lämna ”meddelande om felet”. Häri ingår ett krav dels på att köparen anger vari felet består eller vilka symptom som yttrat sig, dels på att det framgår att köparen inte har för avsikt att låta nöja sig med felet. Detta kan illustreras med NJA 1988 s. 335, där köparrepresentanten på långfredagens kväll vid två tillfällen framfört klagomål angående den köpta hjullastarens skick på ett sätt som av säljarrepresentanten uppfattades som ”råskäll". Enligt HD kunde dessa samtal anses ha ”med önskvärd tydlighet klargjort för” säljarbolaget att köparbolaget ”var till den grad missnöjt med hjullastarens skick att det var fråga om en reklamation”. 3.3 Stoppningsrätt och hävning på grund av förväntat avtalsbrott En köpares eller säljares stoppningsrätt regleras i 61–63 §§ KöpL. Frågan om hur länge säljarens stoppningsrätt består prövades i NJA 1985 s. 879, där en köpare köpt en vara av en säljare med ett transportvillkor som ansågs innebära att köparen skulle svara för alla transportkostnader och hade att ombesörja transporten av varorna från säljarens fabrik till bestämmelseorten Borås. För denna transport hade köparen anlitat en speditör som skulle ombesörja transporten och denne i sin tur anlitat en självständig transportör för själva transporten. Varorna anlände till speditörens lager i Borås under perioden 28 april–17 juni 1977 och köparen försattes i konkurs den 22 juni, varpå säljaren den 28 juni meddelat köparens konkursbo och speditören att han utövade sin stoppningsrätt. Varorna utlämnades den 1 juli av speditören till konkursboet. HD fann, under hänvisning till regeln i 166 § gamla sjölagen (numera 13 kap. 57 § SjöL) och 39 och 41 §§ GKöpL (nuvarande 61 § KöpL) att varan under själva transportskedet ”befann sig så att säga på neutral mark och inte var i [köparens] besittning i den mening som” avses i 61 § KöpL. HD fann vidare att man kunde utgå ifrån att transporten avslutats senast när köparen mottagit underrättelse om att varorna kommit fram till Borås och kunde avhämtas. Med stöd i bl.a. den praxis som utbildats mellan speditören och köparen konstaterade HD att det fick anses utrett att speditören före konkursutbrottet inhämtat besked från köparen om hur man skulle förfara med varorna och att företrädare för köparen därvid instruerat speditören om att varorna tills vidare skulle ligga kvar i speditörens lager. Enligt HD var det uppenbart att stoppningsrätten skulle ha upphört om köparen hade hämtat varorna ”och därigenom fått [varorna] i sin besittning”. Detsamma skulle enligt HD ha gällt om speditören efter anmaning av köparen hade fört över varorna till ett utomstående företag som skulle lagra varorna för köparens räkning. Trots att avsikten med reglerna om stoppningsrätt var att rätten skulle upphöra så sent som möjligt fann HD att varorna skulle anses ha kommit i köparens besittning i och med att speditören av köparen fick anvisningar om att tills vidare förvara varorna i sitt lager och därför transportskedet avlösts av ett lagringsskede, varför säljaren förlorat sin stoppningsrätt vid denna tidpunkt (för en kritisk analys och förslag om förändring de lege ferenda, se Johansson, Svante O., Stoppningsrätt under godstransport, ak. avh. 2001, s. 365 ff. och 454 ff.).s. 683