Stycket

8.Möjligen skall också NJA 2002 s. 213 placeras under rubriken produktansvar (eller rättare sagt ansvar för skadebringande egenskaper). Fallet rörde hyresvärdens eventuella ansvar för personskador och ekonomisk skada som drabbat hyresgäst och hyresgästs arbetsgivare till följd av lägenheten var mögelskadad. HD fann här att rätt till skadestånd förelåg om hyresvärden inte visade att någon försummelse inte kunde läggas denne till last. Presumtionsansvaret antyder dock närmast ett ansvar på hyresrättslig grund och inte enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. 3.2 Reklamation såsom villkor för rätt att åberopa underlåten uppfyllelse Enligt 1905 års köplag gällde att fel vid handelsköp skulle reklameras genast och vid andra köp utan oskäligt uppehåll. Numera gäller enligt 32 § KöpL att fel skall reklameras inom skälig tid efter det att köparen märkt eller borde ha märkt felet. I kravet på reklamation efter det att köparen ”borde ha märkt” felet finns en koppling till undersökningsplikten i 31 § KöpL, enligt vilken köparen skall undersöka varan i enlighet med god affärssed så snart omständigheterna medger det. Kraven för att köparen skall anses ha iakttagit sin undersöknings- och reklamationsplikt prövades i NJA 1982 s. 301. HD tog här ställning till tre principiellt viktiga frågor. Här hade köparen köpt plomberad potatis, vilket innebar bl.a. att den endast fick säljas vidare till odlare och sättas om försäljningen skedde i plomberat skick. Bröts plomberingen av köparen, exempelvis för undersökning av varan, kunde den inte säljas vidare utan ny plombering genom myndighets försorg. En fråga var därför (i) om dessa omständigheter skulle anses ha medfört att köparen brutit mot sin undersökningsplikt. HD fann här att de nyss nämnda omständigheterna medförde att köparen inte brutit mot sin undersökningsplikt genom att inte undersöka säckarna när han tog emot dem samt sålde och transporterade säckarna vidare till odlare samma dag. Nästa fråga var (ii) om köparen brutit mot sin undersökningsplikt genom att inte undersöka eller låta undersöka potatisen när den kommit i odlarnas händer och plomberingen kunde brytas. Eftersom potatisen undersökts och plomberats mindre än tre veckor tidigare hade köparen haft anledning anta att potatisen var leveransgill och någon annan omständighet hade inte förelegat som borde ha givit köparen anledning att räkna med att partiet var skadat. HD fann därför att köparen inte heller i detta avseende hade underlåtit att uppfylla sin undersökningsplikt. Den tredje frågan som prövades var (iii) hur lång tid köparen skall anses ha på sig för att reklamera när väl kunskap om felet erhållits. Här hade två odlare reklamerat till köparen den 1 maj och köparen i sin tur reklamerat den 16 maj. Skälet till tidsutdräkten var att köparen under perioden fram till den 14 maj befann sig på sjukhus och själv undersökt den reklamerade potatisen härefter. HD fann här att reklamationen 15 dagar efter kunskap om felet skett för sent. Här skall dock märkas att kravet, som nyss anförts, var att köparen vid handelsköp skulle reklamera genast. Frågan är därför vad som skall anses gälla nu när kravet i stället är att reklamation skall ske inom skälig tid. I NU 1984:5 föreslogs att reklamationstiden, genom att distinktionen mellan handelsköp och civilt köp slopades, skulle vara ”utan oskäligt uppehåll”, d.v.s. samma tid som gällde vid civila köp. Uttrycket ansågs avse ”typiskt sett en kortare tid än” inom skälig tid. Utan närmare motivering ändrades förslaget till ”skälig tid” i 32 § KöpL (jfr art. 3.9 CISG, som använder reasonable time, d.v.s. skälig tid). Trots nyansskillnaden förekommer i NU 1984:25 och prop. 1988/89:76 i stort sett samma exempel på hur bestämmelserna skall tillämpas. I NU 1984:5, s. 273 f. anförs att ”särskilt när köparen är näringsidkare kan man ofta kräva att meddelande om felet lämnas inom en kort tid, t.ex. några dagar efter det att felet observerats”. Motsvarande frågeställning kommenteras i prop. 1988/89:76, s. 124, så, att i näringsidkarfallen ”kan man oftast kräva att meddelande om felet lämnas inom kort tid, i regel någon eller några dagar efter det att felet har observerats”. Uttalandet innebär närmast en skärpning av kravet i jämförelse med uttalandet i den samnordiska utredningen och detta trots att man i den senare föreslog en tidsfrist som där ansågs kortare än skälig tid. Av uttalandena står det dock rimligt klart att reklamation inom 15 dagar efter kunskap om felet torde anses vara för sent även enligt 32 § KöpL. Det står också klart att näringsidkaren själv ansvarar för det sätt på vilket han organiserar sin verksamhet och att därför sjukdom inte innebär en acceptabel ursäkt för att inte reklamera.s. 681