Stycket

83.En form av säkerhet som ligger mycket nära borgen är tredjemanspanten. Förhållandet mellan tredjemanspantsättare prövades i NJA 2000 s. 667, där också flera viktiga uttalanden gjordes om tredjemanspantens ställning. Här hade en person genom pantbrev och ett aktiebolag genom insättning av belopp på spärrat konto ställt pantsäkerhet för ett bolags lån i en bank. Härefter hade banken fullgjort sig betalning ur det av aktiebolaget inbetalade beloppet och återlämnat den av personen ställda panten och fråga uppkom om bolaget hade regressrätt mot personen. HD uttalade här att ”tredjemanspantsättning fungerar i väsentliga hänseenden på samma sätt som ett beloppsbegränsat borgensåtagande”, att de skäl som talar för principen i 2 § 2 st. SkbrL att regressrätt föreligger för exempelvis borgensman som erlagt mer än som belöper på honom gör sig gällande även vid tredjemanspantsättning samt att ”det måste antas att en motsvarande regressrätt gäller även tredjemanspantsättare emellan, om annat inte följer av deras inbördes rättsförhållande (se bl.a. Walin, Borgen och tredjemanspant, 2 uppl 1996, s. 315)”. Eftersom tredjemanspantsättare endast svarar med den pantsatta egendomen anförde HD att det är naturligt att ”en tredjemanspantsättare normalt är hänvisad till att göra sin regressrätt mot en annan tredjemanspantsättare gällande genom att han inträder — subrogerar — i borgenärens rätt till den pant som den andre har ställt”, vilket också förutsatts i 3 kap. 47 § SjöL. Att borgenären efter att ha gjort sig fullt betalt ur den ena tredjemanspanten har återlämnat den andra bör enligt HD inte ”principiellt sett … inverka på förhållandet pantsättarna emellan. Den drabbade pantsättaren bör således, om ej annat föranleds av pantsättarnas inbördes förhållande, fortfarande kunna göra gällande sin regressrätt genom att påfordra att den andre för sådant ändamål ställer den tidigare pantsatta egendomen till förfogande. Finns den pantsatta egendomen inte i behåll, bör den drabbade pantsättaren i vissa fall kunna vända sig mot den andre med en motsvarande fordran”.s. 677