Närliggande

80.I NJA 2000 s. 557 hade gäldenären för ett lån om 15 Mkr i ett skuldebrev pantsatt två fastigheter och i tillägg hade ett antal personer ställt borgen om 1 Mkr vardera för uppfyllandet av gäldenärens förpliktelser. Gäldenären hade sedan tagit upp ytterligare ett lån om 7 Mkr och därvid i ett skuldebrev pantsatt överhypoteket i panten avseende de två fastigheterna. Huvudfrågan i målet var om pantsättningen av överhypoteket skulle medföra att borgensmännens ansvar bortföll. HD uttalade här som en allmän princip att en borgensman som infriar sitt borgensåtagande genom subrogation övertar ”inte endast fordringen mot huvudgäldenären utan också pantsäkerhet som huvudgäldenären ställt för sin skuld”. Borgensmännen skulle därför, eftersom inget annat avtalats mellan parterna, vid infriande av sitt borgensåtagande inom ramen för de belopp som erlagts överta de rättigheter mot huvudgäldenären och därför också till panten som innehavaren av det första skuldebrevet haft. Eftersom den andra pantsättningen endast avsett överhypoteket hade innehavaren av det första skuldebrevet och borgensmännen, i den mån de infriat sina åtaganden, bättre rätt än innehavaren av det andra skuldebrevet att utnyttja pantsäkerheten. Pantsättningen av överhypoteket hade sålunda inte påverkat borgensmännens rätt, varför något bortfall av åtagandet inte kom ifråga. Det bör observeras att HD obiter antyder att det inte är säkert att principen om övertagande genom subrogation av också pantsäkerhet skall gälla även i situationer där borgensmannen vid ställande av sin säkerhet inte kände till att pantsäkerhet ställts eller där pantsäkerhet ställts först efter det att borgensåtagandet gjorts.s. 676