Stycket

68.I NJA 1988 s. 205 var huvudfrågan om gäldenären, en underhållsskyldig far, eller borgenären, försäkringskassan, hade valrätt. Denna fråga var sedan bestämmande för om en fordran avseende underhållsbidrag skulle anses preskriberad. Här hade fadern under en tid underlåtit att betala underhållsbidrag för sin son. Efter en dom i TR:n om betalningsskyldighet hade fadern betalat i avtalet mellan fadern och modern fastställt belopp till försäkringskassan. Beträffande borgenärens rätt att avräkna betalningar som gjorts av gäldenären på skulder som redan förfallit till betalning fäste HD avseende vid att (i) gäldenären med sina betalningar ”avsett att fullgöra sin löpande underhållsskyldighet” och att (ii) ”detta måste… ha stått klart för” borgenären. Av dessa uttalanden får man närmast ett intryck av att det räcker med gäldenärens avsikt med betalningen och att denna avsikt måste ha insetts av motparten. Slutsatsen är dock osäker. Frågan om vilka krav som kan ställas på destineringen från gäldenärens sida bedömdes också i NJA 1989 s. 177, där HD på de skäl som TR:n anfört och med beaktande av nyssnämnda NJA 1986 s. 454, fann att gäldenären inte kunde anses ha utövat sin primära valrätt. Enligt TR:n kunde för valrätten ställas vissa krav på tydligheten vid utövandet. Destineringen behövde dock inte nödvändigtvis ske uttryckligen utan kunde framgå av omständigheterna. Som exempel på sådana omständigheter nämndes att betalningen överensstämde till beloppet med en av flera skulder eller att en skuld precis förfallit till betalning. I fallet hade gäldenären gjort en anteckning på ett inbetalningskort där det emellertid av den tryckta texten framgick att meddelanden till mottagaren inte kunde lämnas på inbetalningskortet, varför borgenären inte bort uppmärksamma meddelandet. Gäldenärens skuld hade av borgenären delats upp i två lika stora betalningar som förföll till betalning vid två olika tidpunkter. Eftersom den betalning som gjorts skett samma dag som den andra delen av skulden skulle betalas fann domstolen att gäldenären inte heller till följd av dessa omständigheter kunde anses ha destinerat betalningen. Beträffande borgenärens valrätt när någon destinering inte skett anfördes att denna rätt möjligen är begränsad när en viss avräkning framstår som utomordentligt betungande. Emellertid fann domstolen att det inte ålegat borgenären att ta någon särskild hänsyn till att företrädaren för borgenären kunde drabbas av ansvar med det val som gjorts. 2.8 Negativa förpliktelser 2.8.1 Konkurrensklausuler Till de negativa förpliktelserna hör bl.a. förpliktelsen att inte konkurrera. Klausuler som innebär en skyldighet att under viss tid och i bestämd mening inte konkurrera är mycket vanliga vid företagsöverlåtelser av skilda slag, liksom vid samarbetsavtal och avtal om anställning som VD. Frågan om vem som skall anses vara omfattad av en sådan klausul orsakar ofta problem och prövades i NJA 1993 s. 188. Här hade ett bolag åtagit sig att inte under en period efter avtalstidens slut utföra tjänster för andra företag som agerade inom en viss bransch (tillverkning, distribution och försäljning av rakvårdsprodukter). Bolaget hade sedan i princip tömts och anställda flyttats över till ett systerbolag, ägt av samma ägare och med samma ledning, där försäljningsaktiviteterna med konkurrerande produkt fortsatte. HD uttalade här att konkurrensbegränsningsklausulen bara gällde det första bolaget och i princip inte kunde göras gällande mot systerbolaget. Därefter fann HD emellertid att de två bolagen ”samverkat i syfte att kringgå konkurrensbegränsningsklausulen”, vilket medförde att motparten ansågs ha rätt att ställa samma krav på systerbolaget som man tidigare ställt på bolaget att upphöra med den konkurrerande verksamheten. 2.8.2 Upplåtelse av nyttjanderätt i andra hand En viktig grupp av negativa förpliktelser avser en gäldenärs skyldighet att inte upplåta nyttjanderätt i andra hand till hela eller delar av den egendom som gäldenären förfogar över. Sådana förpliktelser finns angivna exempelvis i 8 kap. 19 § JB om arrendatorns rätt att upplåta nyttjanderätt, 12 kap. 39–41 §§ JB om hyresgästs rätt att hyra ut lägenheten i andra hand och 7 kap. 10–11 §§ bostadsrättslagen (1991:614).s. 668