Närliggande

58.Förutsättningarna för deposition har också prövats i NJA 1986 s. 40 och i NJA 1994 s. 190. I det förstnämnda avgörandet hade en leasetagare ansökt om att få nedsätta förfallna leasingavgifter i allmänt förvar under åberopande av att leasingobjekten inte varit kompletta och att leasetagaren därför, till följd av leverantörens konkurs, önskade göra nedsättning av avgiften i avvaktan på fullgod leverans från leasegivaren. HD fann inledningsvis, med hänvisning till NJA 1974 s. 385, att prövningen av om förutsättningarna för nedsättning är uppfyllda skall ske på grundval av den sökandes uppgifter (jfr här prop. 1927:8, s. 6). Mot bakgrund av de i 1 § i lagen angivna fallen och vad som anförts i förarbetena om de situationer där nedsättning bör vara möjlig, fann HD att det som anförts av leasetagaren inte innebar ett sådant hinder för betalning som kunde anses utgöra förutsättning för nedsättning. I NJA 1994 s. 190 avsåg nedsättningsbeloppet redovisningsmedel som emottagits av en advokat som ombud för ett antal kommanditdelägare. Advokaten hade i fallet begärt nedsättning till följd av den oenighet som förelåg mellan delägarna om vem som hade rätt till medlen. HD fann här att 1927 års lag var tillämplig eftersom advokaten som syssloman med redovisningsskyldighet för medlen var att anse som gäldenär i förhållande till kommanditdelägarna. HD fann här att nedsättning kunde tillåtas. Hänvisning skedde här till bestämmelsen i 1 § 2 st. i lagen som stadgar att nedsättning kan ske om det råder osäkerhet om vem av flera personer som är borgenär på ett sådant sätt att det inte skäligen kan krävas att gäldenären skall anses skyldig att på eget äventyr bedöma till vem betalningen skall erläggas.s. 663