Stycket

27.Frågan om rådighetsfel har också prövats vid köp av lös egendom. I NJA 1991 s. 808 hade säljaren överlåtit en rörelse som bedrev handel bl.a. med glass och andra livsmedel i en affärslokal. Köparna, som hade för avsikt att bedriva sådan verksamhet, hade före köpet fått bekräftelse från säljaren om att det fanns tillstånd från miljö- och hälsoskyddsnämnden för sådan verksamhet i lokalen. Vad säljaren inte upplyst om var att tillståndet var tillfälligt och att nämnden framfört anmärkningar mot lokalen. Enligt HD ansvarade säljaren för att den sålda egendomen inte var behäftat med rådighetsinskränkningar ”ifall han uttryckligen utfäst det eller genom sitt uppträdande gett köparen direkt anledning anta att ingen inskränkning i rådigheten fanns”. Härtill kom ett ansvar för sådana rådighetsfel som säljaren känt till men underlåtit att upplysa köparen om. Någon utfästelse kunde det enligt HD inte ha varit fråga om eftersom svaret på köparnas fråga lämnats ”innan parterna ingått i verkliga avtalsförhandlingar”. Eftersom säljaren känt till köparnas avsikt med förvärvet och tillståndets karaktär fann HD att säljarna borde ha upplyst om rådighetsinskränkningarna. Eftersom de inte gjort detta befanns fel föreligga. 2.3.5.4 Köparens s.k. undersökningsplikt Undersökningsplikten vid fastighetsköp är sedan en lagändring 1990 manifesterad i 4 kap. 19 § 2 st. JB, där det stadgas att ”som fel får inte åberopas en avvikelse som köparen borde ha upptäckt vid en sådan undersökning av fastigheten som varit påkallad med hänsyn till fastighetens skick, den normala beskaffenheten hos jämförliga fastigheter samt omständigheterna vid köpet”. Ett betydande antal avgöranden har som en huvudfråga behandlat köparens undersökningsplikt i olika situationer.s. 646