Stycket

17.I NJA 1997 s. 149 var huvudfrågan om en fastighet skulle anses felaktig till följd av att den i såväl mäklarens fastighetsbeskrivning som köpekontraktet betecknats som hyreshusenhet. Vid tidpunkten för köpet var fastigheten också taxerad som hyreshusenhet. Eftersom förutsättningarna härför brast omtaxerades sedermera fastigheten till småhusenhet. Enligt HD hade säljarna varken i köpekontraktet eller på annat sätt lämnat någon utfästelse beträffande taxeringen av fastigheten vid tidpunkten för köpet. Avgörandet får nog betecknas som tveksamt redan i denna del. HD gjorde emellertid vissa övriga uttalanden i avgörandet som nog bör ifrågasättas. HD konstaterade att en avvikelse från vad köparen får anses ha haft anledning att räkna med som regel torde avse en brist i en fysisk egenskap hos fastigheten men att även andra brister kan utgöra avvikelser, dock endast ”om bristen är hänförlig till själva fastigheten och påverkar dess värde”. Enligt HD måste en avvikelse ”för att omfattas av lagrummet dock hänföra sig till fastigheten som sådan och härigenom påverka möjligheten att faktiskt eller rättsligt utnyttja denna. Att en fastighet har taxerats felaktigt kan inte sägas vara en brist som berör fastigheten på angivet sätt och kan därför inte anses som en avvikelse i den mening som avses i lagrummet”. Det är oklart varför man just vid köpeobjektet fast egendom nödvändigtvis skall kunna relatera en avvikelse från köparens förväntningar till faktiska eller rättsliga möjligheter att utnyttja denna. En sådan koppling torde inte — och bör inte — finnas vid försäljningar av andra objekt, exempelvis lös egendom.s. 642