Närliggande

4.NJA 1986 s. 513 avsåg den svåra frågan vad som skall gälla när annan än fastighetsägare anbringar lös egendom på en fastighet. Här hade en sambo tillfört, såvitt avsåg prövningen i HD, ett staket om 85 meter, en gjuten yttertrappa med mosaik, ett insynsplank om 6x1,7 meter och ett betongtegeltak om 11,7x7,5 meter. Enligt sambon hade egendomen tillförts fastigheten utan gåvoavsikt. HD konstaterade att åtgärderna i och för sig varit sådana att de fick anses uppfylla kraven på en fullbordad gåva, att föremålen kunde utgöra tillbehör till fastighet och att fråga var om föremål som anpassats till viss fastighet att de nästan undantagslöst efter anbringande kvarblir på fastigheten. Det framstod därför som naturligt enligt HD att egendomen kommer i fastighetsägarens ägo. En behållen äganderätt för den som anbragt egendomen skulle enligt HD ”vara både opraktiskt och från allmän synpunkt olämpligt. I sådana fall får därför en överlåtelse till fastighetsägaren antas ha skett, om inte särskilda omständigheter föranleder annat”. Några sådana särskilda omständigheter befanns inte föreligga bl.a. med hänsyn till att sambon inte ens påstått att hans brist på gåvoavsikt kommit till uttryck. Här kan jämföras med NJA 2002 s. 561, vars huvudfråga gällde om gåvoskatt skulle utgå. En fråga för bedömning var här vem av hyresgästen och fastighetsägaren som skulle anses ha rätt till egendom (en tillbyggnad till en mangårdsbyggnad) som tillförts fastigheten (jfr 2 kap. 4 § 1 st. JB). Av beslutet framgår att huvudregeln om att egendom som tillförts av hyresgästen inte tillhör fastigheten inte skall gälla ”när det infogade föremålet inte utan väsentlig värdeförstörelse kan avlägsnas från byggnaden”. I dessa fall blir egendomen normalt omedelbart fast egendom. Hyresgästens enda rätt begränsas i förekommande fall till en rätt till ersättning från ägaren av fastigheten. Av samma beslut framgår att en gåva fullbordas i och med att en tillbyggnad till fast egendom fullbordas.s. 633