Närliggande

3.Enligt 2 kap. 2 § JB utgörs byggnadstillbehör av sådant som utgör fast inredning och annat som ”är ägnat till stadigvarande bruk för byggnaden eller del av denna”. Vad som skall anses vara ägnat till stadigvarande bruk diskuterades i förarbetena till bestämmelsen och det angavs här att den lösa saken skall framstå som en så typisk inredningsdetalj att man bör anta att ny ägare har bruk för föremålet. Som exempel på sådan utrustning anfördes standardutrustning vid nybyggen (se prop. 1966:24, s. 90). Bedömningen blir med nödvändighet till viss del tidsbunden. En inredningsdetalj som vid en viss tidpunkt inte anses utgöra en typisk inredningsdetalj och därför inte byggnadstillbehör kan senare, beroende på utvecklingen, komma att bedömas vara typisk. I NJA 1996 s. 139 fick inbyggd diskmaskin ”numera anses så vanligt förekommande att den kan sägas vara till stadigvarande bruk”. I samma avgörande fann HD att ett centraldammsugarsystem utgjorde byggnadstillbehör. HD:s bedömning var här att ett sådant system inte kunde anses utgöra en typisk del av inredningen i ett bostadshus men att det i hus med en generellt hög inredningsstandard fick anses utgöra sådan utrustning som var ägnad till stadigvarande bruk. Centraldammsugarens rörsystem var inbyggda i huset och föll därför enligt HD klart inom tillbehörskretsen. Eftersom motorenheten, som i och för sig var löstagbar och ansluten till elnätet med en vanlig stickkontakt, var en nödvändig del av anläggningen borde den enligt HD också inräknas bland byggnadstillbehören. NJA 1997 s. 699 avsåg frågan om en parabolantenn utgjorde byggnadstillbehör. HovR:n, vars dom fastställdes av HD, fann, med motsvarande resonemang som förts i NJA 1996 s. 139, att ”innehav av [parabolantenn] numera har nått sådan omfattning att en parabolantenn måste anses vara ägnad till stadigvarande bruk för den byggnad till vilken den hör”.s. 633