Stycket

120.Ytterligare ett exempel på ett fall där HD använt sig av en norminriktad avtalstolkning utgörs av NJA 1993 s. 555, där parterna i ett hyresavtal överenskommit om en hyrestid om fem år fr.o.m. den 1 januari 1986, d.v.s. till den 31 december 1990. Avtalet innehöll också en bestämmelse som angav ”uppsägningstid 24 månader före avtalstidens utgång. Förlängning vid utebliven uppsägning tills vidare med 24 månaders uppsägning”. Här hade hyresavtalet sagts upp den 3 januari 1989 och frågan var om avtalet skulle anses upphöra den 3 januari 1991 eller först den 1 januari 1993. Enligt HD kunde någon bestämd slutsats inte dras av klausulens ordalydelse. Emellertid fick uppsägningstidens funktion i ett tillsvidareavtal enligt HD vara att ”ge parterna skäligt rådrum för att vidta erforderliga åtgärder i anledning av uppsägningen”. Detta syfte tillgodosågs enligt HD även om uppsägningen skedde innan den aktuella hyrestiden har börjat löpa. Med hänsyn härtill och till att det på hyresrättens område som huvudregel ansetts gälla att ett hyresavtal kan sägas upp omedelbart efter det att det ingåtts och oavsett om tillträde skett, medförde enligt HD att avtalet skulle tilläggas den innebörden att det upphörde den 3 januari 1991.s. 620