Stycket

110.Två ytterligare exempel på fall där krav på tydlighet uppställts är NJA 1983 s. 808 och NJA 1986 s. 596. I NJA 1983 s. 808 hade köparen av en fastighet upptäckt en fukt- och mögelskada som berott på ett dolt fel som köparen inte haft anledning att räkna med vid köpet. Säljaren bestred ansvar med hänvisning till två friskrivningsklausuler som stadgade att ”egendomen överlåtes sådan den av köparen har besiktigats” och att ”köparen övertager säljarens rättigheter och skyldigheter gentemot säljarens entreprenörer”. HD konstaterade att något uttryckligt tal om friskrivning för fel inte förekommit före köpet. HD anförde som en generell regel att ”särskilt när avtal om fastighetsköp utformas ensidigt av säljaren eller dennes ombud måste det ställas höga krav på tydlighet för att säljaren skall kunna anses friskriven med stöd av avtalet från förpliktelser som annars skulle gälla för honom” och att detta gällde inte minst när frågan om friskrivning inte alls berörts i köpeförhandlingarna. Beträffande den förra bestämmelsen anförde HD bara att den inte kunde ”tilläggas betydelse av friskrivningsklausul”. I NJA 1986 s. 596 anförde HD att det vid avtal slutet mellan en näringsidkare och en konsument, när avtalet är av en art som för konsumenten normalt är en engångsföreteelse av stor ekonomisk betydelse (köp av monteringsfärdigt hus), ”måste ställas ganska stränga krav på näringsidkaren att denne bidrar till att avtalet utformas så att dess innebörd står klar för konsumenten. Särskilt gäller detta när, såsom i detta fall, näringsidkaren tillhandahåller kontraktshandlingarna och frågan rör en så viktig sak som priset.”s. 616