Närliggande

98.Ett annat exempel på fall där det underliggande syftet med regleringen ansågs ha stor betydelse är NJA 1998 s. 364, där en byggherre ställt ut en spärrförbindelse enligt vilken leverantören hos kreditgivaren skulle ha rätt att självständigt lyfta vissa belopp. För lyftningsrätt krävdes dock att framställning om lyftning skulle göras ”före kredittidens utgång”, att utbetalning inte fick överstiga spärrbeloppet samt att ”leverantören genom [byggherrens] attest eller på annat för [byggherren] bindande sätt — genom lagakraftvunnen dom eller skiljedom om [kreditgivaren] det påfordrar — styrker att [byggherren] intill ifrågavarande belopp står i skuld till leverantören”. Byggherren medverkade inte till attest. När leverantören genom lagakraftvunnen dom styrkte lyfträtt vägrade kreditgivaren betala ut beloppet med hänvisning till att spärrförbindelsen upphört att gälla till följd av uppsägning. Enligt HD var det fullt möjligt att läsa texten så, att leverantören hade rätt till lyft om begäran gjorts när krediten löpte, säkerheten var betryggande och leverantören sedermera styrkte sin rätt. HD konstaterade vidare att syftet med spärrförbindelsen var att utgöra en säkerhet för leverantören. En tolkning som tvingade leverantören att under gällande kredittid utverka lagakraftvunnen dom skulle göra att leverantörens rätt blev i så hög grad beroende av byggherrens medverkan genom attest att ”det skulle kunna ifrågasättas om den rättighetsöverlåtelse som spärrförbindelsen syftar till att åstadkomma över huvud taget är meningsfull”. Detta talade starkt för att spärrförbindelsen skulle anses innebära att leverantörens rätt att erhålla betalning för verkställda leveranser ur byggnadskreditivet förutsatte att framställning om lyftning gjordes under kredittiden men att leverantörens rätt inte föll bort om vederbörande styrkte sin rätt först sedan byggnadskreditivkontraktet upphört att gälla. Relevant var också enligt HD att denna tolkning enligt bankföreningens yttrande var avsedd när villkoren utformades.s. 609