Närliggande

84.I ett mål rörande banks kreditgivning åberopade två låntagare bl.a. 36 § AvtL till stöd för ett bestridande av betalningsskyldighet för lån som beviljats dem (NJA 1996 s. 3). Här hade låntagarna, som var anställda i ett bolag, upptagit lån för att finansiera köp av konvertibla skuldebrev i bolaget. De lånade beloppen hade betalats ut till bolaget som dock inte utfärdat några konvertibler och sedermera försatts i konkurs, varför banken krävde betalt för lånen. Betalningsskyldigheten bestreds bl.a. därför att banken enligt låntagarna brustit i kontroll av emissionsprospekt och senaste bokslut från bolaget. Det konstaterades dock att banken inte på något sätt medverkat i själva emissionen av konvertiblerna, att krediterna till de anställda beviljats efter individuella kreditprövningar och att det inte lämnats något generellt godkännande från bankens sida av konvertiblerna som säkerhet för lånen. Bankens begränsade uppdrag i samband med emissionen bedömdes inte innefatta att närmare än som faktiskt skett pröva emissionen. Någon grund för jämkning ansågs inte föreligga. HD uttalade rörande kraven på kreditprövning om banken har försummat att genomföra kreditprövningen på sätt som krävs, detta ”endast i undantagsfall” kan föranleda en befrielse från betalningsskyldighet närmast grundad på 36 § AvtL. Denna senare fråga var föremål för prövning i NJA 1999 s. 304. Här uttalade HD att utgångspunkten är att en lånesökande ”normalt är väl insatt i sina egna ekonomiska förhållanden och själv kan bedöma om han eller hon har förutsättningar att klara det tilltänkta kreditåtagandet”, att det är den lånesökande själv som ”bestämmer hur han eller hon vill använda sina ekonomiska resurser och vilka ekonomiska risker lånesökanden vill ta”, vilket innebär bl.a. att det inte anses ”föreligga någon principiell skyldighet för en bank att pröva det lämpliga i hur en låntagare avser att använda pengarna”. Av utredningen i målet framgick att det nya lånet skulle medföra en ökad belastning på den lånesökandes ekonomi med ett belopp som kunde rymmas inom denna och att det inte var visat att banken känt eller borde ha känt till att den ekonomiska ställningen hos det bolag som i sin tur lånat medlen mot konvertibelt skuldebrev i bolaget var sådan att bolaget inte skulle kunna fullgöra sina förpliktelser mot lånesökanden. Någon grund för jämkning ansågs därför inte föreligga.s. 600